p rak t i sk i nl e dn i ng 21 berömda handskriften B59 a+b (KB), varvid Lydekini excerpter i B59 b bestås med en modern översättning i sin helhet. Och vad gäller utnyttjandet av denna fyndgruva avser boken “Nytt ljus överYngreVästgötalagen” att öppna helt nya möjligheter genom en radikal omvärdering av de s.k. Lydekini excerpter från (sena) utdrag urYngreVästgötalagen till (tidiga) förslag till lagtexter, avsedda att införas i Yngre lagen. Resultaten av denna grundläggande omvärdering byggs i boken ut till en mer omfattande teori, som jag ursprungligen kallade för Den KorrektaTeorin. Denna halvt skämtsamma beteckning har, sedan anspråken efter hand blivit större men samtidigt svårare att uppfylla för en medeltidsamatör, ersatts med den blygsammare benämningen Den Bestickande Teorin (DBT). Det ovan diskuterade exemplet frånYngre lagens Förnämesbalk § 44 ingår inte i bokens bevisföring för Den Bestickande Teorins grundläggande påstående: att Lydekini excerpter består av minnesanteckningar förda av klerken Laurentius i samband med organiserade förhandlingar rörande tillskapandet avYngreVästgötalagen, där särskilt tre balkar, Kyrkobalken, Förnämesbalken och Tjuvabalken blev föremål för en omfattande och genomgripande revision, modernisering och nylagstiftning. Som ett belägg för denna tes skulle även det aktuella exemplet lyd 58 - FörnB44 kunna anföras. Den kortfattade texten i lyd 58 kan sålunda förmodas avspegla ett inledande principbeslut i barkningsfrågan, som senare har försetts med diverse kompletteringar. I samband därmed har redaktionen blivit sämre, vilket har nödgat de sentida kommentatorerna Holmbäck ochWessén att förtydliga innebörden på ett par oklara punkter (jfr citatklamrarna i den slutliga lagtexten ovan rörande barkaren, fasttagaren och tredjedelen av böterna). Men när Den Bestickande Teorin lanserar sin tolkning i kapitel 1 sker detta med en rad mera kraftfulla belägg i särskilt utvalda flockar (= paragrafer). Samtidigt ska understrykas, att det idealtypiska exemplet från Yngre Västgötalagens Förnämesbalk § 44 inte är unikt utan tvärtom representativt för en lång rad andra lagtexter i första hälften av Laurentius bok, f. d. Lydekini excerpter. I Yngre lagen har de alla sina motsvarigheter (betecknas här med tecknet ≈).Men de avviker oftast i sakligt avseende från YngreVästgötalagen, som alltså inte ska ses som en förlaga utan som ett facit. Om avvikelserna i dessa flockar – t.ex. Förnb § 44 - inte alltid har bedömts användbara som positiva belägg för DBT:s giltighet, har de dock alla
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=