kap i te l v 207 Om ländermännen (læn∂er mather, lender man) vet man ingenting annat än att denna stormannaklass hade gott om representanter i Norge men inga i Sverige − utom i Västergötland. I fornsvenska texter omtalas ländermannen endast på två ställen, i Äldre ochYngreVästgötalagens Jordabalkar (Jb § 5 resp Jb § 13).227 För spekulationerna i litteraturen kring detta gåtfulla fenomen hänvisar jag till Holmbäck-Wesséns klargörande utredning.Till deras åsikt att det här handlar om en gammal ärftlig adel anslöt sig senare Carl-Göran Andræ, som menade “att den länderman som uppträder i Sverige [=Västergötland] tillhör en klass som hade en ställning oberoende av kungamakten.”228 Den BestickandeTeorin instämmer, och kan numera bidra med en diakron analys, som undviker att klumpa i hop de två jordabalkarna till en. DBTtar i stället fasta på att Äldre lagen har tilkommit betydligt tidigare (kanske 1220-talet), medanYngre lagens jordabalk avspeglar ett närmare 100 år senare läge, då en oberoende ärftlig adel inte längre var i kungamaktens modernt feodalistiska smak. Det var den inte heller i Norge, där kung HåkonV i en “sættargjerd” av år 1308 avskaffade ländermannatiteln; befintliga ländermän fick dock behålla titeln livet ut. De västgötska jordabalkarnas stadganden var viktiga, eftersom de föreskrev vilka personer och grupper som generellt sett skulle tillerkännas vitsord vid tvister om jord. Därvid gällde i Västergötland den demokratiska principen att “den socialt lägre stående [skulle] ha en mera gynnad ställning än den högre stående” (HWs. 145, not 42). 227 Om de mäktiga ländermännen (baronerna) i Norge, se A Bøes artikel “Lendmann” i KLNM10, 1965: 498-505. KLNMsaknar uppgifter om Sverige. De svenska ”barones”, som varit med och valt Magnus Birgersson till tronföljare enligt ett hertigarnas brev från Herrevadskloster 1305 (ST 157), anses i litteraturen ha hamnat i brevet p.g.a. av en norsk skrivare, se t.ex. Jägerstad 1948: 166 f. Kanske det. 228 HWs. 145, not 41,Andræ1960: 77 f. En möjlig västgötsk motståndsrörelse a. Ländermännen ‘Biskopen har vitsord före konungen, och länderman före biskopen, och bonde före dem alla. Äga bönder en by och ländermän en annan, bliva de oense, då äga bönder vitsord och ej ländermän de byarna emellan. Bo bönder i by samman med länderman, icke må de därför mista sitt vitsord.’ ä l dre lag e n s jordabal k § 5 (HWs övers)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=