e n utdrag e n lag st i f tn i ng s p roc e s s 206 Detta är inte så märkvärdigt, om man förutsätter att förmyndarregeringen och dess ledare Torgils Knutsson efter framgången i Uppland hade uppdragit åt ledamoten Bengt Hafridsson (lagman iVästergötland från senast 1294) att rekrytera en lagkommission, där även kyrkan var representerad och högst aktiv.226 Vid förhandlingarna omYngre lagen kom dock folkungaprogrammet från Alsnö inte upp till ytan i Laurentius bok förrän i Fas 2, d.v.s. efter 1305, och dess fulla förverkligande skedde enligt DBT:s analys troligen först i Fas 4(efter 1319). I vilket fall som helst adopterade västgötarna rikslagstifningen på ett anmärkningsvärt sent stadium. Här kan det vara lämpligt och någorlunda möjligt att spekulera över orsakerna. Det har redan Åke Holmbäck gjort, och han framhöll med rätta en generell omständighet, som fördröjde all riksharmonisering av landskapslagarna: “Det svenska rättssystemet var fortfarande [vid Magnus Erikssons trontillträde 1331] i grunden partikularistiskt, och skiljaktigheterna mellan rättsreglerna i olika landskapslagar voro mycket betydande...” (1962: XVI). Detta gällde särskiltVästergötland,“som genom landslagen skulle få sin lag ändrad i större mån än fallet var med lagsagorna i östra Sverige”.Här “ligger det nära att anse, att en konservativ opinion har gjort sig gällande. I denna kan ha ingått en önskan att bevara landskapets gamla rättsliga självständighet” (1962: XXXIX). Holmbäck förlägger sina kloka resonemang till tiden efter 1331 och kunde inte veta, att det hade förekommit svårrealiserade “unifieringssträvanden” iVästergötland redan 25 år tidigare. Då hade den regionala opinionen rimligen varit ännu mera konservativ, och ännu mera dikterad av en önskan att bevara landskapets gamla rättsliga självständighet. DBT:s infallsvinkel på frågan ges av det makt- och konfliktperspektiv, som underströks i den teoretiska inledningen. Närmare bestämd blir frågan då den: fanns det i Västergötland vid tiden från omkring sekelskiftet 1300 fram till omkring 1320 några konservativa och regionalt sinnade talesmän i landstinget, som också hade politiska resurser att föra sina åsikter till framgång eller åtminstone att åstadkomma en elastisk reträtt? Mitt svar är varför inte, om man tar hänsyn till förekomsten av två unika men föga studerade samhällsgrupper i Västergötland, ländermännen (a) och de lokala nämndemännen (b). 226 Jag erinrar gärna om attTorgils Knutsson hade viktiga godsintressen att bevaka i trakten av Kinnekulle (Gum på berget, borgen Årnäs vid berget).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=