kap i te l v 205 Dessa strävanden har följts här ifrån 1279-1280, då Magnus Ladulås gick ut hårt med en ny giv, som skulle förstärka kungens generella bud genom att de besvors (ed-söre) av ett antal maktägande stormän ur det nya världsliga och andliga frälset.Denna typ av lagstiftning debuterade i Alsnö stadga, vars djärva legala innehåll kan sammanfattas under benämningen “folkungaprogrammet”, vilket omfattade främst edsöreslagstiftning, fridslagstiftning, gästningsstadga och dotters arvsrätt (med följdreformer). Strax dessförinnan hade kungen skaffat sig en pålitlig samarbetspartner i kyrkan, som försågs med generösa privilegier. På det västgötska planet hörde två Algotssöner tlll de 23medbesvärjarna av Alsnö stadga, och deras broder Brynolf gick som nyvald biskop i Skara till snar aktion i stiftet, där kung Magnus år 1279 hade beviljat biskopen en mycket vidsträckt domsrätt. År 1281 stadfäste Brynolf för sin del den stadga om kyrkans friheter som hade utfärdats av kungen. Detta betecknar etapp1i den västgötska kampen om makten över lagstiftningen. Centralisterna Magnus Ladulås och biskop Brynolfs offensiv medförde inte tillfredsställande resultat. Utan att hemfalla åt spekulationer om varför, kanDBTkonstatera, att bådas innovationer med förstärkt lagstiftning uppifrån mötte motstånd både i riket och iVästergötland. På annat sätt lär man inte kunna förklara faktum att centralmakten under förmyndarregeringen efter Magnus Ladulås död1290 lanserade en mindre mandatorisk och mer långsiktig strategi. I stället för att köra över landstingen sökte man samarbete med dem. Detta är tydligt vad gällde tillkomsten av Upplandslagen1296 (vilket också gav tillfälle till stormannavänliga jämkningar i folkungaprogrammet). Detta är tydligt även iVästergötland, som vid denna tidpunkt och tio år framöver rekryterade den ledande stormannagruppen i förmyndarregeringen för kung Birger. IVästergötland hade Brynolf 1281 inte nämnt ett ord om lagman och landsting i sin stadga, och i flera avseenden hade hans bud inte slagit igenom.Vid tillskapandet avYngreVästgötalagen valde Skarakyrkan i stället den aktiva samarbetsvägen, något som tydligast kommer till uttryck i kyrkans formliga överenskommelse med “lagman och lekmän”, då man i Yngre lagens Kyrkobalk ersatte de gamla bestämmelserna om huvudtionde i BBS med radikalt nya. etap p 1 etap p 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=