e n utdrag e n lag st i f tn i ng s p roc e s s 204 Huruvida särlagstiftningen för Västergötland har antagits av landstinget och hur länge den kom att gälla kan inte avgöras. I vilket fall skulle det definitiva genombrottet för Magnus Erikssons allmänna landslag iVästergötland låta vänta på sig till 1390-talet (efter drottning Margaretas trontillträde 1389). Då om inte förr var landstingets lagstiftande saga all. Detta har Åke Holmbäck utrett (1962: XL, LVIII ff.), men i avsaknad av ovanstående kunskap har han kommit snett i sin föregående analys, där han annars med rätta utpekarYngreVästgötalagen som den stora förloraren i fråga om återkomst i den allmänna landslagen (XXXV). I MEL var det främst Upplandslagen,Västmannalagen och Östgötalagen som (jämte åtskilligt nyskrivet stoff) satte sin prägel på det riksgiltiga normsystemet. Detta västgötska nederlag kunde dock kompenseras med den ovan angivna alternativa lösningen (hs G). Och med detta för ögonen kan Den Bestickande Teorin anlägga en mer positiv syn än Holmbäck på biskop Brynolfs brorson, västgötalagmannen Algot Bengtsson. Denne ingick som ledamot i den kommission som förberedde landslagen, men Algotssonens insatser för sitt landskap där behöver alltså inte karakteriseras som ett troligt, obetingat misslyckande.225 Ända in i det sista visade sigVästergötland vara det mest svårhanterliga av rikets kärnlandskap, när det gällde centralmaktens långvariga strävanden att ta kommando över lagstiftningen och i slutändan etablera en riksgiltig kodex från ovan. till skillnad frånYngre lagen även fal nämndeman miste sin befattning, se ovan kap 4:158.) - Add5har i handskriftsfragmentet hs E rubriken “Om mål som ligger till häradsnämnd”; i hs B58 saknar samtliga Additament rubriker. 225 Holmbäck1962: XXXV. Om denna kommission är mycket litet känt. Enda berättande källan till landslagens förarbeten är klerkernas bekanta och bevarade protestskrivelse 1347. I den namnges (endast) tre av lagkommissionens ledamöter som världsliga motparter: lagmannen i Tiohärad (rådsledamoten) Ulf Abjörnsson, lagman Algot Bengtsson och underlagmannen iVärmland Thyrger. Detta hindrar inte Holmbäck från att utan belägg lansera Upplands lagman Israel Birgersson som ledande ande i kommissionen (XXXIVf.). DBTuppmärksammar hellre att samtliga fem klerker representerar östsvenska stift, medan lagmännen kommer från två utkantsområden jämteVästergötland, d.v.s. regioner vars lagstiftning troligen var i färd och fara att hamna på understol i landslagen. Detta kan tolkas som en gemensam front (jfr J Liedgren i KLNM) men hellre som ett misslyckat världsligt försök att låta kompromissvilliga lagmän tala den svårknäckta kyrkan till rätta i en förhandling på lägre nivå. 6. Centralister och regionalister
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=