e n utdrag e n lag st i f tn i ng s p roc e s s 200 med att slå ihop urversionens två första flockar till en enda § 2; det gamla index kom därmed att stämma (först) från § 3 och framöver. Men lite får man väl tåla. Det ansåg dåtidens västgötar, ochDBTtackar för detta till skillnad från Holmbäck &Wessén, som inte såg den dynamiska poängen utan nöjde sig med att sätta betyg:“Överskriften över fl 1 är felaktig”.215 Ett bestyrkande av DBTs analys och ytterligare en poäng i arvsfrågan kan hämtas från en iakttagelse som Holmbäck ochWessén gjorde i ett senare sammanhang, närmare bestämt att portalparagrafens regler delvis skiljer sig från reglerna i Add 11:16, den lagtext somDBTser som ett första steg i adoptionen av rikslagstiftningens bud. Ärvdabalkens slutligt spikade § 1 betecknar följaktligen ett andra och senare steg i den processen. Och det skulle följa ett tredje, föga beaktat steg.216 Den myndigblivne kung Magnus Eriksson satte under sin Eriksgata punkt för trälsystemets framtid i Sverige. Det skedde i den berömda Skarastadgan av år 1335, som drygt 600 år senare ägnades en klassisk, d.v.s. fortfarande giltig undersökning av rättshistorikern Gösta Hasselberg.217 Mindre uppmärksamhet har litteraturen ägnat åt det övriga innehållet i Skarastadgan, som däremot i hög grad intresserar Den BestickandeTeorin. Kung Magnus beordrade nämligen där attVästgötalagen skulle förses med ändringar och tillägg på fem punkter, varav här framhålles två: kraven på bättre arvsrätt för den dödes barnbarn (enligt uppsvensk modell) och på förlorad arvsrätt för den mö som gifte sig utan faderns samtycke. De sedan länge tvistiga arvsfrågorna var fortfarande inte lösta iVästergötland; här krävde kungen nu ett tredje steg. Hur skulle detta steg tagas? Jo, alla de äskade nyheterna skulle ‘sammansättas i ord’ av ‘de mycket kloka män, som därtill äro nämnda’. Huruvida 215 HW s. 278, not 1, jfr not 4. 216 Å Holmbäck & EWessén: Magnus Erikssons allmänna landslag i nusvensk tolkning, 1962, s. LII, not 5. Här påpekar HWdelvisa skillnader även gentemot Yngre lagens Ärvdabalk §§ 2och3, vilket bestyrker påståendet ovan om portalparagrafens sena tillkomst. − För innehållet i Add 11:16, som företecknas i en marginalanteckning i hs B 59 av T Kristinesson (f.d.Vidhemsprästen) jfr nedan not 301. 217 G Hasselberg: Den s.k. Skarastadgan och träldomens upphörande i Sverige, VFTV:3, 1944: 51 - 90, jfr C Nevéus:Trälarna i landskapslagarnas samhälle, 1974: 158 och G B Larsson 1994: 36. 4. Fortsatt men spårlös lagstiftning efter 1335 (Fas 5)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=