e n utdrag e n lag st i f tn i ng s p roc e s s 192 redovisats i kapitel 2 och låter sig förklaras som åtgärder mot den pågående försämringen av pennningvärdet (kap. 2:97). Intrycket av kyrkligt självsvåld mildras ytterligare, om man tar fasta på det märkliga faktum, att landstinget i Kyrkobalkens § 52 hade tillerkänt biskopenmarker i alla bannlysningsmål (banzmal).Vilka dessa ‘bannsmål’ kunde vara specificerades dock inte vare sig här eller annorstädes i Yngre lagen. Något som Holmbäck &Wessén konstaterade med en viss förvåning, eftersom“[v]arje brott mot kyrkans ordning och bud kunde bli ett bannlysningsmål”.205 Mot den bakgrunden kan man tänka sig att frågan hade varit tvistig, innan landstinget gav biskopen fria händer genom stadgandet i i Kk § 52. För den gissningen talar ett notat från de tidiga förhandlingarna i Laurentius bok. Här saknas den självklara domsrätt i bannlysningsmål, som stadgas i facit, Yngre lagens Kk § 59. Alltnog kan och bör man se ett antal självständigt införda 3-markersböter i Latinbalken utan motsvarighet i Yngre lagens Kyrkobalk som en specifikation av vad Skarakyrkan ansåg vara bannsmål.Tre marker i bot till biskopen (eventuellt jämte annan sanktion) ålades sålunda följande lagbrytare. En av ovanstående sju paragrafer (§73) har ett kuriöst intresse, eftersom man under de föregående lagförhandlingarna här hade diskuterat ett högre bötesbelopp (lyd 133) − säkerligen med Skarakyrkan som pådrivande. Efter misslyckandet i landstinget återgick biskop Brynolf i Latinbalken till de mildare biskopsböterna om3 marker enligt landstingets generösa be205 HW s. 231, not 71, som upplyser att de 3 markerna troligen ska ses som en avgift för lösande eller undgående av bann. 206 Vad beträffar §35skulle legomanssändaren komma att bötesbeläggas i Add13:2(jfr Lyd 76). För § 20 jfr Giftb § 15 (resa till Rom, inget om böter). ‘Biskopen skall döma om hjonelag och testamente.’ lyd 2 7 (min övers.) § 11 § 15 § 19 § 20 § 35 § 73 § 78 Den som sårade någon (wlnerauerit) i kyrka. Den som slog en klerk eller kyrkans man. Den som hade sexuellt umgänge med en andlig frände. Den kvinna som mördade sitt barn. Den som hade sänt sin legoman i ogill ed. Den som slog en präst, som bar nattvarden till de sjuka. Den som rövade något ur kyrka eller kyrkogård.206
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=