kap i te l v 187 Gummerus och Beckman koncentrerade sig därför på att undersöka Kyrkobalkens roll, när de studerade vittnesbörden om biskop Brynolfs insatser hundra år efter hans död, d.v.s. vid den stora kanonisationsprocessen i Skara 1417. Deras respektive slutsatser på grundval av detta skakiga källmaterial blev positiva, även om de ansåg att utsagorna om Brynolfs betydelse för Kyrkobalkens utformning hade betydligt överdrivits av vittnena “in majorem sancti gloriam” (Gummerus, s. 13).198 Jag instämmer men vill alltså tillägga och understryka den ännu mera kraftfulla insats, som Brynolf gjorde med tillskapandet av Skarakyrkans självständiga Latinbalk men som tonades ned till ointressant av Gummerus och Beckman. Som Natanel Beckman observerade, hade dock biskop Brynolfs lagstiftning med Latinbalken inte helt försvunnit i biskop Brynolf Karlssons historieskrivning hundra år senare. I ansökningen om helgonförklaring (artikel 6) framhölls tvärtom som en av Brynolf I:s många förtjänster, att han ‘omgestaltade hela Skara stift med berömliga förordningar och statuter, med vilka det alltjämt på bästa sätt styres’ (“totam ecclesiam scarensem laudabilibus ordinationibus et statutis, quibus adhuc optime regitur, reformauit”).199 Det var Latinbalken det, numera utökad och försedd med den anspråksfulla titeln “Statuta generalia, dicta kirkiobalker”. Jaakko Gummerus fäste sig i stället vid att Brynolf II i sitt personliga vittnesmål under processen1417framhöll Brynolf I som utfärdare av stadgar om det ömsesidiga förhållandet mellan klerker och lekmän i landskapetVästergötland (“statuta prouincie videlicetVesgotie”, kurs här). Skulle det − frågade Gummerus − vara alltför vågat att identifiera dessa statuter med Latinbalken? Nej, det var det inte, omman besinnade att Kyrkobalken och Latinbalken “till sitt innehåll voro väsentligen identiska.” Denna idylliska syn på saken ledde Gummerus och Beckman till en positiv men återhållsam värdering av Brynolf I:s betydelse för Yngre lagens Kyrkobalk (och därmed Latinbalken). Deras återhållsamhet motiverades också av faktum, att de världsliga vittnena i processen1417, lagmannen Gustaf Magnusson och ståthållaren på Axvall Nils Guttormssson inte 198 Jfr G Ingers ingående granskning i KÅ1999 av Brynolfs framgångar och motgångar i kyrkobalkens texter (men ej Latinbalkens, NB). Samtliga dokument från kanonisationsprocessen återfinns numera översatta av Sven Blomgren i “Den helige biskop Brynolfs av Skara levnad jämte hans kanonisationsprocess”, 1988.(cit. Blomgren). 199 Cit. från Blomgren s. 16. Natan Beckman kommenterade citatet både rätt och fel (s. 154 f.):“I sin generella form innebär ju detta ingenting mindre än att han [=Brynolf I] skulle ha skapat en helt ny kyrkobalk (rätt), vilken då måste vara identisk med den i VGL II intagna (fel)...”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=