e n utdrag e n lag st i f tn i ng s p roc e s s 186 sammanfat tn i ng:Att lagkommissionen hunnit med slutredigeringen avYngre lagens urversion i Fas 3 har en viss sannolikhet för sig men detta kan positivt påstås bara beträffande Kyrkobalken. Kyrkobalken hade varit under arbete ända sedan Fas 0(före 1300) men enligt föregående analys har den inte blivit slutligen antagen förrän efter 1310. Latinbalken åter måste av många övertygande skäl ha färdigställts senare än Kyrkobalken, men hur mycket senare?194 Här kan en ren handskriftsanalys bara säga: före 1340, sista gångenTyrgils Kristinesson, nedskrivaren av Latinbalken i hs B59, är känd som levande.195 Det är dock inte särskilt djärvt att backa terminus ante för innehållet till 1318, då landsherren hertig Erik gick ur tiden, eller till vintern1317, då biskop Brynolf gick ur tiden. Latinbalken framstår som ett så självständigt aktstycke, att dess utformning förutsatte tillvaron av en ovanligt kraftfull stiftschef med långvarig erfarenhet av kyrklig lagstiftning och rättskipning, samtidigt en rikspolitisk höjdare med förmåga att hålla sig flytande även i upprörda vatten.196 Denna fantombild har i Skara stift haft en enda känd motsvarighet under den aktuella perioden 1310-1340, biskop Brynolf Algotsson. Detta ansåg redan Jaakko Gummerus och Natanel Beckman (oberoende av varandra).Men dessa äldre forskare kände inte till Latinbalkens utmanande karaktär av en egen juridisk kanon för Skarakyrkan; de bedömde Kyrkobalken och Latinbalken som“väsentligen identiska” (Gummerus).197 194 Av de många skälen för senhet erinrar jag här om1) Latinbalkens anslutning till kyrkobalktexten i hs G, inte den något äldre versionen i hs L samt 2) ersättandet av kyrkobalkens “högre domare”med “landsherren”. Därtill ska läggas 3) höjandet av diverse avgifter och tillägget om återbetalning av kyrkskulder i lika gott mynt, garderingar mot den allvarliga penningvärdesförsämringen, som hade föranlett åtgärder av Brynolf i andra sammanhang 1313 och 1315. 195 För Tyrgils Kristinessons biografi, se B R Jonsson: Erikskröninkans diktare – ett försök till identifiering, 2010 (kap. 5). Kristinesson är känd som skrivare (i hertigarnas tjänst) från1307 men var dessutom kanik i Skara. De urkunder av hans hand, som saknas för tiden 1309-17 (jfr Jonsson s. 75) återfinns enligt DBT:s mening i hs B59. 196 För den inrikespolitiska sidan under slutskedet, se Rosén1939: 111 (Brynolf löftesman åt kung Birger i Örebro 1308), 159 (Brynolf troligen utsedd att bannlysa kung Birger 1309), 241 (Brynolf kung Birgers löftesman vid riksdelningen 1310), jfr Roséns kommentar s. 242. 197 J Gummerus: Synodalstatuer... 1902: 8-13 (cit. 13), N Beckman i ANF 28: 154-162. 3. Kyrkobalken och Latinbalken Inledning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=