laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 174 Men den är också självändamål. Ett huvudsyfte har följaktligen varit att även här befästa teorins fundamentala påstående, att Laurentius bok inte består av excerpter utan av anteckningar, som har förts i samband med organiserade förhandlingar rörande en moderniserad och kraftigt utvidgad YngreVästgötalag. Tunga skäl för detta påstående har anförts i kapitel 1-2. I kapitel 3-4har jag fortsatt och avslutat uppgörelsen med excerptteoretikerna på deras svagaste punkt, oförmågan att komma till tals med de många “obekanta källorna” till de sena texterna i Laurentius bok, kategori B, lyd 67 -151. Av de 85 Lydnumren i kategori B identifierade Collin och Schlyter 16 stycken såsom nära samhöriga med balkflockar iYngre lagen. Återstår 59, och för 37av dem har Den BestickandeTeorin genom sitt studium av kyrkans sena offensiv och centrallagstiftningens reception iVästergötland s.a.s. på köpet kunnat vederlägga de äldre excerptteoretikernas spekulativa tal om“obekanta källor”. De försvunna privata rättsböckernas delvis urgamla stadganden har med smärtfri möda kunnat ersättas med aktuella förhandlingsförslag, som inte har föranlett någon åtgärd från landstingets sida. Återstår fortfarande att nagelfara ytterligare säg 22 höga Lyd-nummer, men detta uppdrag synes mig med gott samvete kunna överlämnas åt framtida forskning. Redan ett flyktigt studium ger vid handen att “ingenting hindrar” antagandet, att även dessa lagtexter utgör rester från förarbetena tillYngreVästgötalagen.178 178 Två omständigheter bör här ånyo understrykas: 1) att Den BestickandeTeorins arbete har underlättats av N Beckmans, Å Holmbäcks och E Wesséns pionjärinsatser vad gäller reduktionen av antalet obekanta källor, se därom ovan sid 65 not 41. 2) att ovan lämnade siffror ger en rättvisande bild i stort men att de ingalunda är exakta, framför allt beroende på att CS numrering inte alltid är adekvat. Ofta har Lydekinus (under tecknet ¶ =kustod) och/eller CS (under siffra) klumpat ihop två eller tre disparata stadganden, som i stället borde ha differentierats med (t.ex.) “lyd 145a, lyd 145b, lyd 145c”. Alternativt kunde CS ha ökat antalet “kapitel” i Laurentius bok från 151 till 168(-176).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=