laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 172 Som synes kan åtminstone de fyra sistnämnda förslagen dateras som tillkomna tidigast 1305-1306, då alltså receptionen av den centralmaktliga edsöreslagstiftningen fortfarande inte har avslutats iVästergötland. Detta är inte något märkligt påstående.Men det leder till märkliga slutsatser, nämligen att 1) en kunglig lagstiftning (besvuren även av 23 kyrkliga och världsliga stormän, varav två västgötska Algotssöner), som hade proklamerats i Alsnö år , 2) och därefter adopterats och utvidgats i Upplandslagen år (med större beaktande av stormännens intressen, som G B Larsson visat), 3) ännuår , d.v.s. drygt 25år efter urversionen, inte har hunnit bli accepterad iVästergötland. Det är vidare fullt klart att adoptionen av edsöreslagstiftningen iVästergötland inte har avslutats förrän på ett sent stadium, efter slutredigeringen avYngre lagens urversion i Fas 3. Slutresultaten möter nämligen i två av lagens definitionsmässigt sena Additament. Add 4 pr definierar (bl.a. edsöresbrott som) urbotamål, vilka ska handläggas av sluten häradsnämnd. Edsöreslagstiftningen i betydligt större format återfinns i det omfångsrika Add7, vilket − som Schlyter övertygande har visat − är ett bearbetat inlån av Östgötalagens Edsöresbalk.Att detta sena inlån har föregåtts av utdragna förhandlingar iVästergötland ska troliggöras nedan i kapitel 8(“Hur kunde det gå så snett?”). Så långt är läget alltså klart nog, men det kompliceras av att en adoption av edsöreslagstiftningen också kommer till synes i Yngre lagens Urbotamål − den balk som redan i Äldre lagen framställde västgötarnas egenhändiga fridslagstiftning. Därmed uppstår en trasslig härva, som jag här lämnar orörd med påpekandet attYngre lagens Urbotamål är en sent färdigställd balk, eftersom 1) balken saknar spår av slutredigering i form av innehållsförteckning. 2) urbotamål har fastställts senare än Kyrkobalken, vilket har troliggjorts i ett föregående kapitel (2, not 50). 3) balken har endast en motsvarighet i Laurentius bok (och det e silentio), nämligen i lyd 137, d.v.s. efter 1305. Laurentius sena notat från Fas 2 visar att man nu − men först nu − har påbörjat en revision av Äldre lagens Urbotamål, där boskapsdråp i § 9 ‘Gör någon boskapsdråp (hiorthæhog), hugger ned för en annan tre nöt eller flera än tre, böte han 9 marker 3 gånger och återgälde skadan med svuren ed eller värje sig med fjärdingsnämnd, där han har gjort våldsgärningen.’ lyd 137 (HWs övers.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=