kap i te l i v 171 i original utan bara i två avskrifter, dels i hs B59, dels i dess (korrupta) parallellhandskrift hs B10(hs Hi CSterminologi). Bägge har västgötsk proveniens, och detta är enligt Den Bestickande Teorin ingen tillfällighet utan en följd av Skarakyrkans uppladdning inför tillskapandet avYngre Västgötalagen, väl dokumenterad för övrigt i hs B59. I Alsnö stadga (VgL IV19) återfinns under punkt 2en kort urversion av den berömda edsöreslagstiftningen(=lagstiftning utfärdad och besvuren av konungen och helst även av diverse stormän), där Magnus Ladulås sökte ta greppet över hela riket vid beivrandet av en rad svåra brott. Dessa brott (mot bl.a.“hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid”) belades med stränga straff: vederbörande förlorade all egendom och förklarades biltog (=fredlös inte bara i landskapet utan i hela riket). Efter förbön från målsäganden kunde förövaren visserligen få återvända till landet men hade då att erlägga höga (ensaks)böter till konungen, 40 marker. Denna lagstiftning har blivit avsevärt fylligare, när den återkommer i Upplandslagen (1296) och i övriga svealagar. En ännu senare och ännu fylligare version återfinns i Östgötalagen. Dess Edsöresbalk har i sin tur en nära motsvarighet i ett tillägg i hs B 59 (nedtecknat av Vidhemsprästen, hand D) och en mera avvikande motsvarighet iYngreVästgötalagens Additament nr 7. Politiska, systematiska studier av denna utveckling har i nyare tid företagits av Elsa Sjöholm i “Sveriges medeltidslagar” (1988: 181-191) och av Gabriela Bjarne Larsson, som i sin avhandling om“Stadgelagstiftningen i senmedeltidens Sverige” (1994) har undersökt receptionen av Alsnö stadga i Upplandslagen (ss.23-26, 31-35).Ur Den BestickandeTeorins snäva synvinkel lider båda av nackdelen att författarna inte haft anledning att uppmärksamma Västergötland mera än helt flyktigt. Det gör däremot Gösta Åqvist i “Frieden und Eidschwur” (1968) och i “Kungen och rätten” (1989), men hans egensinniga behandling av ämnet lider dessvärre av påtagliga brister. Följaktligen föreligger här en lucka i laghistorien, som Den Bestickande Teorin inte kan fylla men väl poängtera som beaktansvärd. I Laurentius bok har edsöreslagstiftningen inte satt några spår under Fas 1. I Fas 2 avspeglas den däremot i fem notater hos den sene Laurentius: lyd 83 (ogift bondson bryter mot edsöret), lyd 105 (klerk dömer klerk i edsöresmål), 111a (‘Biltog ligger i kyrkogård’), lyd 120 (’Biltog man må ingen giva frist ...’) och Lyd122(i edsöresmål skall fjärdingsnämnd uttala sig före häradsnämnd).175 175 Det sistnämnda förslaget har orsakat stort (men numera onödigt) huvudbry i forskningen, jfr därom HW not 78, s. 418 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=