kap i te l i v 169 Om man jämför den sistnämnda, egendomliga föreskriften med frånvaron av länsmän i skatteuppbörden blir den rimliga slutsatsen, att länsmännen var fåtaliga iVästergötland.172 På tillfäligt bemyndigad uppbördspersonal rådde det det däremot numera ingen brist i Västergötland; sådan kunde rekryteras t ex från centralmaktens splitter nya maktcentrum i den stort anlagda borgen i Axvall strax utanför Skara.Min gissning är att dess underhållsbehov starkt bidrog till centralmaktens intresse för en effektiv reglering och uppbörd av kronoskatterna iVästergötland. Kronans organisation av sin skatteuppbörd iVästergötland ter sig i jämförelse med Uppland skraltig, men den kunde förstärkas även genom skärpt kontroll i efterhand, och det gjorde man genom innovationen i Yngre Förnämesbalkens § 43, den logiska avslutningen på sjoket om kronoskatter (40-43): Med detta stadgande införde Yngre Västgötalagen “ytterligare en art ting” utöver landsting, häradsting och fjärdingsting. Redan att fastställa de två sistnämndas status är svårt, menar den citerade Åke Holmbäck. “Ej heller kan numera avgöras, vilken ställning räfstetinget intog.Troligen är räfstetinget en stämma, genom vilken den kungliga makten ingrep för beivrande av brott,möjligen dessutom av en stämma, vid vilken skatter skulle erläggas.” (HW: LII ff). Ja, att centralmakten här grep in är fullt klart (vid behov med hjälp av lagmannen eller landsherren).Men Holmbäck har inte haft ögonen öppna för de föregående flockarna och därmed inte för räfstetingets troliga upp172 Samma syn på saken har framförts redan av C G Malmström i hans magistrala analys iTidskrift för Literatur 1851:Om Centralisation, Embetsmän och Län i Sverige under Medeltiden, ssk. 273 f. • Enligt CS glossarium (som dock förbisett länsmannen iYngre Kk §71) saknas länsmannen i Äldre lagen och dyker iYngre lagen upp som pliktmänniska först i texter, som kan misstänkas eller fastställas vara av sent datum, Urb 1:15 (≈VgL IV9:2, 19:4), TjB § 58,Add 1. • CS och HWs antagande att den västgötske länsmannen bodde på kungens gård och var identisk med kungens bryte är väl tänkbart men förefaller mig dock sväva i svealagarnas luft, jfr om denna S U Palme: Hövitsmän och husabymän, Scandia 1958: 139-166, ssk 154, 165. Om inte räfst så dock rättarting ‘Om året skola vara två räfsteting (refsingæ thingh) och två häradsting. Kommer ej nämndemannen till dem, böte han 8 örtugar. Icke skola heller vara flera ting på ett år utan landsherrens bud eller lagmannens.’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=