RB 69

kap i te l i v 159 lokala nämndemännen i Västergötland, så som framgår av tre flockar i Yngre lagens Förnämesbalk (§§40-42). Detta är välkänt i litteraturen, som har ägnat än större uppmärksamhet åt en centralmaktlig Skattestadga för Västergötland, som1827 utgavs av Collin-Schlyter under beteckningen VgLV (Appendix).Mera i förbigående har man noterat, att även Laurentius bok behandlar kronoskatterna (lyd 1och lyd 55 i kategori A samt lyd 116 i kategori B). Forskningen har inte försummat att slå mynt av det tillgängliga källmaterialet, men detta har av flerahanda skäl inte varit så lätt.Den Bestickande Teorin skapar emellertid möjligheter att även här ge framtida forskning en hjälpande hand, vilket inkluderar en längre utläggning om de västgötska skattefrågorna inklusive det världsliga och kyrkliga samarbetet i dessa frågor. “Hær börias konungx vtskyller af ærliko oc godho landhe væstergötlandh”. Med dessa vänliga ord börjar den odaterade Skattestadgan (två kvartosidor i tryck), vars fortsättning i tre punkter dock visar, att den inledande silkesvanten innehåller en järnnäve. Den sentida handskriftens nedtecknare kallar sig Petrus och hans arbete kan på goda grunder dateras till 1384. Däremot ger texten inga som helst upplysningar om när och av vem stadgan har utfärdats eller om den överhuvud taget har utfärdats. Trots detta skakiga källäge har seriös forskning inte tvekat att utnyttja stadgan som äkta kunglig vara, vars innehåll av Erik Lönnroth dateras till början av 1300-talet och av Carl Göran Andræ till första hälften av 1300talet, medan Gösta Åqvist anser att stadgan måste ha varit i kraft 1384. Visserligen förefaller det högst troligt att stadgan härstammar från ett skolat kansli − kungligt eller hertigligt − eftersom innehållet från början till slut är påfallande väl strukturerat och genomarbetat. Men huruvida stadgan också har utfärdats (och tillämpats) i denna skepnad är en annan fråga, som måste hållas öppen redan med tanke på den begränsade entusiasm från västgötarnas sida, som nedan kommer att beläggas. Vad gäller tillkomsttiden för innehållet kan emellertid Den Bestickande Teorin ge besked, och det ger Lönnroth rätt. Skattestadgan innehåller nämligen (p. 2) den bekanta föreskriften om“bona commixta”, vilket daterar tillkomsten till efter . Å andra sidan har det övriga innehållet varit aktuellt i de västgötska lagförhandlingarna redan före . Detta framgår av lyd 55, ett notat från Fas 1 i Laurentius bok, som är en förelöpare Skattestadgan (VgLV [Appendix])

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=