kap i te l i v 157 kale nämndemannen har utsetts underifrån av ett grannelag, en “grænd” om vars omfattning man ingenting vet (CS: alla grannarne i en eller flera byar).Texten upplyser i vilket fall som helst om att det var på fjärdingsoch häradsting som den lokale nämndemannen hade att göra de “framsagor”, som vi tidigare mött, när saken gällde hans värjande eller fällande i fråga om byarbyggning och tjuvnad.158 Men å andra sidan kan texten i lyd 130 tolkas som ett reformförslag i radikalt bondedemokratisk anda. Stöd för denna tänkbara tolkning kan i så fall hämtas från två lagförslag i lyd 86, som reagerar mot nämndemannens missbruk av sina maktbefogenheter. Ja, här föreslås rentav införande av den nya vaderätten även på gräsrotsnivå. sammanfat t n i ng s v i s tillåter ovanstående sammanställning en enda säker slutsats: under lagförhandlingarnas gång har den lokale nämndemannens initialt starka position blivit rubbad och ifrågasatt både från ovan och från nedan. Här bör ett ord tilläggas om en annan viktig person i sammanhanget, häradshövd i nge n, vars godkännande fordrades vid den lokale nämndemannens tillsättande (lyd 77). Ska även häradshövdingen ses som en av ortsbefolkningen vald förtroendeman eller utsågs han ovanifrån? Därom vet vi inget, men jag vill påpeka att ett par reformförslag hos den sene Laurentius i en orolig tid vittnar om att åtminstone enstaka häradshövdingar hade uppträtt anmärkningsvärt maktfullkomligt.160 158 Texten bestyrker det ganska självklara antagandet att nämndemannens domsrätt i byarbyggningsmål inte bara gällde sockenprästen utan också socknens bönder. 159 Oavsett om man vill satsa på den konservativa eller radikala tolkningen tycks här föreligga stöd för uppfattningen att iVästergötland existerade, alternativt förespråkades aktivt, ett bondedemokratiskt samhälle med lika rätt för varje bonde (=fullvärdig medlem av samhället). En förvisso oligarkisk demokrati, där det fanns gott om icke fullvärdiga medlemmar som kvinnor, frigivna och trälar. 160 Om häradshövdingarna i landskapslagarnas tid synes kunskapen vara ringa. C G Malmström ansåg att de “utom all fråga” hade utsetts av menigheterna (TfL1851: 260), medan S Claëson (“Häradshövdingeämbetet i senmedeltidens och GustavVasas Sverige” 1987:17) endast nämner att allmogen fick “inflytande över häradshövdingeut- ‘Gör nämndeman orätt uttalande (wrangæ framsaghu), böte (han) 3 marker, och därav tage målsäganden en, konungen den andra och häradet den tredje.’ lyd 8 6a (HWs övers.) ‘Nu säger bonden sig icke vara rätteligen fälld; nämndemannen säger sig hava rätteligen fällt honom; då skall den av dem hava vitsord, som får fler av grannarna (mære far af grannum) till vittnesbörd (withnis) med 12 mäns ed.’159 lyd 8 6b (HWs övers.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=