laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 152 då är han fälld.Vill han icke göra någotdera, då svärje han, att han vet honom varken vara skyldig eller oskyldig, och därför skall han (= tjuven) låta se sitt värn (= försvar) ...” Eftersom stadgandet i TjB § 2 svårligen kan avse varje nämndeman i en7- eller 12-mannanämnd, blir slutsatsen att stadgandet avser den lokale nämndemannen.152 g. I Tjuvabalken § 34 får en bestulen bonde, som vägras göra husrannsakan hos en misstänkt, själv öppna dörren “på vilket sätt han kan” och saklöst rannsaka efter sitt, såframt han har med sig “nämndemannen och byamännen, om nämndemannen är hemma”. Här är uppenbart en enda nämndeman aktuell, m.a.o. den lokale nämndeman, som ansvarar för vederbörande scire. h. Samma sak i Förnämesbalken § 47, där “nämndemannen” i målsägandes eller länsmans frånvaro förestavar eden för en lagsökt medborgare, som står redo med edgärden vid sin gård (så även i lyd 61; detta belägg har CS missat i sitt glossarium). sammanfat tn i ng s v i s intar den lokale nämndemannen en stark ställning som lokal förtroendeman i de ovan redovisade flockarna. Särskilt anmärkningsvärt är att “sin” nämndeman fungerar somsjälvständig domare i mål om byarbyggning och tjuvnad och förutsätts ha full kontroll över uppbörden av tionde. En svårare fråga att besvara är huruvida de nya lagstadgandena verkligen var nya eller bara innebar fastställande av gammal praxis (eller något mitt emellan). Detta kan inte avgöras utom vad beträffar tionden, där A direkt anknyter till BBS1281. Det förefaller också högst sannolikt, att den lokale nämndemannens domsrätt i byarbyggningsmål är av gammalt datum (och inte bara gäller sockenpräster). För detta talar nämligen att den har accepterats av Skarakyrkan redan i de odaterade Synodalstatuterna (SS12: 23) som ett undantag från den kanoniska rättens centrala krav på “privilegium fori” (jfr ovan kap. 3:122). YngreVästgötalagen lämnar motstridande föreskrifter vad gäller den lokale nämndemannens domsrätt i byarbyggningsfrågor (Kk § 63) och hans ensamrätt att värja bonde i fall av grövre tiondeförsummelse (Kk§ 37). 152 Åke Holmbäck har förbigått denna flock i sin fylliga genomgång av den lokale nämndemannens uppgifter iYngre lagen, HW LVIII f., jfr HWs tveksamhet i frågan s. 401 not 1. I Holmbäcks redovisning saknas för övrigt exempel H nedan jämte den lokala nämndemannens förekomst i lyd 44. Den lokale nämndemannen mister med tiden makt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=