kap i te l i v 149 Förmodligen av tystnaden i Äldre lagen och talandet om nämndemän i Yngre lagen drog Åke Holmbäck slutsatsen att systemet med geografiskt fördelade, “fast utsedda nämndemän från de särskilda orterna höll på att växa fram” (HW LIX). Holmbäck förbisåg därvid, att den lokale nämndemannen förekommer redan i Biskop Brynolfs stadga från1281. Ett faktum som däremot Gösta Åqvist underströk i “Kungen och rätten”: här förelåg ett kanske uråldrigt system med lokala förtroendemän, som hade sin fulla motsvarighet i det anglosaxiska England (jfr “scire” och “shire”) med dess geografiska indelning i “tithings” representerade av sin “steward”. Även i Jydske Lov och Södermannalagen möter motsvarigheter i mindre skala, påpekade Åqvist.149 Så här ser grundtexten ut. 149 G Åqvist: Kungen och rätten, 1989: 285-287, 302-305, 311 et passim. Åqvist menade, att den lokale nämndemannens administrativa “huvuduppgift från början [= under Äldre lagens giltighetstid] låg som uppbördsman på det kyrkliga planet” (201). Här hamnade Åqvist på villospår från början genom att i sin analys utgå från nämndemannens uppbördsplikt vad gällde “gengärden” iYngre lagens Förnämesbalk §42 (jfr VgLV). Denna form av gengärd var emellertid en skatt till kronan, inte, som Åqvist trodde, en skatt till biskopen (mera därom nedan s. 162). Jag lämnar fortsättningsvis Åqvists framställning åt sidan med några legitimerande exempel på dess allmänna risighet: • s. 278 f. anför Å att mutad häradshövding inte mister sitt häradshövdingedöme i Yngre lagens Add 1. Men det gör han (till skillnad från nämndemannen, som Å kanske haft i tankarna). • s. 285 hävdar Å att “nämndemannen förekommer mycket sparsamt iVgL I.” Han förekommer inte alls om man − vilket Å annars gör − noga skiljer mellan ”nämndeman” och “nämnd man”. • s. 285 förmodar Å att biskop Järpulf (enligt biskopskrönikan) införde tionden i Västergötland mot slutet av 1100-talet. På s. 118 är däremot tionden då förmodligen redan införd och Järpulfs insats − helt korrekt − reducerad till att etablera biskopstionden. • s. 289 hävdar Å att “Lydekini anteckningar” gällde förVästergötland − ett gångbart påstående i dåvarande forskningsläge. Men därutöver hävdar Å att anteckningarna också är representativa för landet i övrigt,“eftersom nämndemanna- institutionen förekommer över hela landet och det knappast är troligt att några större avvikelser förekom”! Om så enkelt vore. För en utförligare analys av Å:s frejdiga forskningsstil, se kap. 8 “Hur gick det så snett?”. ‘... Om någon tillvitas, att han håller inne någon del av tionden, vare sig av biskopens eller prästens eller kyrkans eller hospitalets, eller prostgåvan eller falköpingsskäppan, värje han sig med ed av sig själv, sin närmaste granne och sin nämndeman...’ b b s 12 81, p. 1 (HWs övers., kurs. här)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=