Den världsliga centralmaktens strävan omkring sekelskiftet 1300och framåt att vinna full kontroll över den regionala r ä t t sk i p n i ng e n i Västergötland framträder tydligast i Yngre Västgötalagens nyskapade rätt att överklaga domar till högre instans. En sådan vaderätt hade inte existerat i ÄldreVästgötalagen, där man på sin höjd kan spåra en ansats i Rättlösabalkens föreskrift, att kungen skulle sätta nämnd före sig på tinget (HWs. LX, Ranehök 1975: 34). IYngreVästgötalagen är vaderätten däremot fullt genomförd.Vad beträffar kyrkliga mål har detta visats i förra kapitlet. Biskopens domar kunde numera underkastas världslig prövning, först av landstinget, sedan av högre domare/land(skap)ets herre (lyd 32, Kk § 70, lat b § 42). Först därefter hade biskopen rätt att utfärda nattvardsförbud. Samma rätt att överklaga, först till landstinget, sedan till högre instans lagfästes även i fråga om världsliga mål iYngre lagens Förnämesbalk: Det råder väl inget tvivel om att man med “den högste domaren” i Förnämesbalken avsåg samma juridiska representant för centralmakten som i Kyrkobalken, där han benämns “högre domare”. Huruvida funktionen senare övertogs av landets herre (så som i Latinbalken § 42) eller av en av hertig Erik och/ellerValdemar delegerad storman är mera ovisst. I vilket fall som helst markerades landsherrens juridiska överhöghet tydligt nog i Förnämesbalken §43, där den västgötske landsherren (liksom lagmannen) II. kap i te l i v 147 ler lagtexten översätts “ældæræ” felaktigt med “mordbrännare” av P-AWiktorsson i ÄldreVästgötalagen och dess bilagor, II: 267, skall vara “landstrykare”. 147 Paragrafen förtecknas i lyd 51, där bonden dock får vänta med sitt överklagande till senast tredje landstinget. I slutändan har vadefristen förkortats till att gälla nästa landsting i överensstämmelse med föreskriften i Kk § 70. • Åke Holmbäck har förbisett rätten att överklaga till landstinget i FörnB § 39, HW s. LII f., däremot noterar han rätten att vädja från landstinget till högste domaren, s. LIX. 1. Högre/Högste domaren och Land(skap)ets herre ‘Hänskjuter bonde sin tvist till landstinget, säger sig icke vara lagligen fälld, friar han sig i nästa landsting, vare han saklös. Kan han då icke fria sig, skall han ännu hava frist på en månad för att hänskjuta sin tvist till högste domaren (kurs. här). Kan han icke heller då fria sig, böte han för sitt brott.Vill han ändå icke göra rätt, då lagsöke man honom.’147 § 39 . (HWs övers.) Ce nt ralmak t och re g i onalmak t i vä ste rgöt land
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=