laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 146 Här ges ett tydligt exempel på en återkommande företeelse iYngreVästgötalagen, som innebar att man i vissa fall ersatte den traditionella tolvmannaeden som målavgörande med en (fast) nämnd. Denna modernisering var helt i enlighet med den katolska kyrkans strävan att införa en rättegång med vittnen, som var vittnen i nutida mening och inte personer (till råga på allt målavgörare), som endast beedigade sin fasta övertygelse att svaranden/käranden var en trovärdig person. Införandet av nämnd innebar ett första steg på denna så småningom segrande väg.145 Ett annat starkt belägg för Utgärdabalkens relativa senhet har av en lycklig tillfällighet lämnats av den s.k.Vidhemsprästen (numera Tyrgils Kristinesson), som har letat efter utrymme, när han ämnade skriva ned en preliminär version av Utgärdabalkens nyskapade och avslutande paragraf 29 (VgL IV20). Ett ledigt sådant fann han på sista sidan av häftet med Lydekinus renskrift av Laurentius bok!Vidhemsprästens/Kristinessons tillägg där måste sålunda vara av yngre datumän de s.k. Lydekini excerpter, d.v.s. Laurentius renskrivna notater från Fas 1 och Fas 2.146 Här reser sig omedelbart frågan om när Lydekinus (och Skarakyrkan) har haft anledning att åstadkomma en renskrift av Laurentius notater? Den frågan ska besvaras med ett “efter 1310” i den sammanfattande undersökningen av förhandlingsprocessen i kapitel 5. Här ska jag bara betona, att Utgärdabalkens tillkomsthistoria är ett tydligt tecken på att lagstiftarnas ursprungliga plan på en enda Förnämesbalk troligen har grusats av ett nytt avbrott i förhandlingarna. I likhet med hertigarnas uppror 1304 medförde krigstiden 1309-1310 att lagförhandlingarna fick ajourneras för att sedan återupptas i ett förändrat inrikespolitiskt läge. 145 Redan Holmbäck ochWessén har observerat hur man iYngre lagens Förnämesbalk har genomfört (den kompromissartade) principen att vid mindre brott bibehålla edgärdsprocessen men vid svårare brott ersätta den med nämndförfarande; så vid mindre/mer omfattande skogshygge (§ 11) och vid åtal av fler än två personer (§ 28), HW not 10, s. 360. Försöket att vid handläggningen av avtalsbrott (“malæruf ”) ersätta tolvmannaeden med nämnd har däremot misslyckats, se kap 1, exempel G. - För de analoga tvisterna om huruvida den lokale nämndemannen skulle ersättas med nämnd som målavgörare se nedan II:2:2. 146 Jag utelämnar här en omständlig bevisföring för att versionen iVgL IV20 är en förelöpare till slutversionen i UtgB § 29. Dock bör nämnas att sista punkten iVgL IV20 saknas i den slutliga UtgB, som saknar förelöparens föreskrift om skattskyldighet för Mo härad (i Småland,men än i dag i Skara stift) till lagmannen iVästergötland för hans hållande av ting därstädes. Strykningen kan möjligen ha skett efter riksdelningen1310, då Småland lades under kung Birgers välde, men frågan är synnerligen trasslig, se därom L O Magnusson:Västgöta lagsagas gränser (u. o. [Hestra], u. å. [2003]).Vad gäl-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=