kap i te l i v 143 då revisionen av Äldre lagens Förnämessaker borde vara fullbordad.Trodde Laurentius, som inte var inställd på att förhandlingarna skulle inledas med att man (återigen) tog upp frågan om revision av Äldre Förnämessakers sista paragraf rörande löskommet, tjudrat kreatur på annans åker. Detta är i varje fall min romantiska mening: här gäller det ju en central flock i teoribildningen både för Collin-Schlyter och för Den Bestickande Teorin! Och därmed ges alltså ännu en plausibel förklaring till varför den föga förberedde Laurentius lyssnade förstrött och endast antecknade den för kyrkan relevanta ändringen om edgång “hwat dagh thæt ær” med en hänvisning i kanten för säkerhets skull till “af fornæmom vm tiutherfæ additio” (lyd 40 a).142 Det mesta av nylagstiftningen i förnämesfrågor klarades av i Fas 1, men förhandlingarna fortsatte i Fas 2, så som framgår av fyra notater hos den sene Laurentius. Intressant nog uppträder hans tre sista notater alldeles i slutet av fasen (lyd 147 -149); kort därefter avslutar Laurentius sina aktiviteter med lyd 151. Det kunde vara frestande att anta, att Laurentius sorti och därmed avslutningen av Fas 2 har stått i samband med att Förnämesbalken nu ansågs preliminärt färdigförhandlad. Detta är dock en felsyn, om man i stället utgår från att lagstiftarna fortfarande planerade att i den nya lagen slå samman Äldre lagens två förnämesbalkar till en enda. I så fall − och i vilket fall som helst − återstod ju uppgiften att revidera även Äldre lagens Förnämesbalk, vars bearbetade flockar sedan kunde fogas till den nya lagens enda Förnämesbalk. Men så blev inte fallet. Det blir då ännu mer frestande att anta, att Laurentius försvinnande ur handlingarna inte stod i samband med Förnämesbalkens färdigställande utan i stället en händelse som berodde på ett (nytt) avbrott eller uppskov i lagförhandlingarna efter Fas , som ju lämnade många andra lösa trådar hängande efter sig. 142 Se ovan kap. 1, ex.A. Även nästa fråga på agendan (intagande av kreatur som förirrat sig in på ett fridlyst gärde) skulle föranleda kommitterade att blicka bakåt, vilket resulterade i en ny flock om straff för vårdslös herde, som bröt sönder gärdsgård just på fridlyst gärde (lyd 40 b). Denna flock lades senare till som sista flock § 23 i Förnämesbalkens “gärdsgårdsblock” §§17-22(se därom min otryckta studie “Den förströdde Laurentius”). Därmed var de gamla revisionsnoterna färdigspelade, och Laurentius fick i fortsättningen koncentrera sig på 22 helt nya flockar i lyd 41 -62. – Romantiskt? Ja, för att ta vara på tillfället att komma deltagarna i en medeltida lagstiftningsprocess ovanligt nära in på livet. Grus i förhandlingsmaskineriet drabbar Förnämesbalken
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=