kap i te l i v 141 ‘Många äro förnämes saker’ heter det inledningsvis i Förnämessakers portalparagraf, och lagstiftaren hade all anledning att upprepa denna suck i Yngre lagens Förnämesbalk (§ 1), som efter sin kraftiga utvidgning närmast framstod som en juridisk diversehandel.138 Vid förhandlingarna omYngreVästgötalagen hade man goda skäl att slå i hop Äldre lagens båda förnämesbalkar till en enda. Så kunde lämpligen ske i samband med det omfattande revisionsarbetet och nylagstiftningen i förnämesfrågorna (främst §§ 30 -51), där resultatet enligt TorstenWennström ger oss en inblick i det numera civiliseradeVästergötland.Här möter man ”ett högt stående, välordnat samhällsliv. Odlingen har fortskridit så långt, att här talas om ödegårdar, obebyggd tomt, arrendegårdar, väghållningsskyldighet, kolmilor, utskylder, nämndemannens gengärd samt flera bestämmelser om tingsordningen... Dessa bestämmelser, som inryckts i Förnæmisbalken, skilja sig tydligt från de ursprungliga fornæmissakerna, vilka behandla mera primitiva förhållanden.”139 Emellertid gick inte de yngre lagstiftarnas sannolika balkplan helt i lås. Den Bestickande Teorin kommer inom kort att söka utreda varför, men jag måste dessförinnan mana läsaren till skärpt uppmärksamhet. Slutresultatet i balkfrågan blev nämligen mycket förvirrande för eftervärlden, eftersom Till råga på allt är rubriken “Utgärdabalk” iYngre lagen missvisande, eftersom den är relevant endast för den första av balkens 29 flockar. Allt detta kan man med fog kalla prov på bristfällig och slarvig redigering. Men lönar det sig månne också här att före domens fällande undersöka, huruvida inte praktiska, politiska omständigheter kan ha bidragit till det föga imponerande slutresultatet? Det anser Den Bestickande Teorin rent principiellt och DBT finner också ett uppslag till problemets lösning i Laurentius bok. Men då fordras först en närmare utredning av Laurentius allmänna förhållande till de många nya föreskrifterna i Yngre lagens Förnämesbalk, den balk som i övrigt utgjorde en reviderad upplaga av Äldre lagens Förnämessaker. 138 Se Holmbäck-Wesséns utredning i HW: 185-187.TWennström tycker sig dock finna en röd tråd i Äldre lagens båda förnämesbalkar (Tjuvnad och fornæmi, 1936: 42 f.). Sucken har strukits i de sena handskrifterna G och K, båda troligen tillkomna efter 1335 (se kapitel V). 139 TWennström:Tjuvnad och fornæmi, 1936, s. 43 f. (cit även i HW s. 359). • Äldre lagens Förnämessaker blevYngre lagens Förnämesbalk. • Äldre lagens Förnämesbalk blevYngre lagens Utgärdabalk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=