laure nt i u s bok och de vä r l d s l i ga bal karna 140 Tillgrepp av säd eller hö − här pågår uppenbart förhandlingar om lagliga åtgärder mot agnabaken.Och det vid en tidpunkt, då man iVästergötland måste ha känt till den förebild som numera fanns tillgänglig i Upplandslagen (stadfäst 1296). Där gick man synnerligen hårt fram i Manhelgdsbalkens 49:de flock. Redan att rycka ett ax från åkern kostade 3 örar (=9 örtugar), och därefter steg skalan brant (två-tre kärvar 3marker, hel skyl 8 marker) upp till stöld av säd till mer än en halv marks värde. Då gällde det för brottslingen att betala med40marker eller med sitt liv (stjälande kvinna begravdes levande). Hårda bud.De väckte dock inte någon större entusiasm iVästergötland, varom Laurentius notat i lyd 126 vittnar på sitt sätt. I slutändan nöjde man sig här med ett hårt straff endast för den agnabak, som hade försett sig med hjälpredskap och därmed tydligt ådagalade sin avsikt att lägga beslag på en större kvantitet säd. Termen “förnäme” (fornæmi) kan enklast översättas med ‘egenmäktigt förfarande’ (Beckman). Eller mera preciserat som ’otillåtet bruk eller borttagande av en annans egendom, vilket dock varken sker i hemlighet, såsom stöld, eller med våld, såsom rån’ (Collin-Schlyter). Redan i Äldre Västgötalagen hade denna definition blivit urvattnad. Lagens disparata föreskrifter om förnäme framstod positivt uttryckt som en motsvarighet till Byggningabalken i övriga landskapslagar. Eller rättare sagt som två motsvarigheter, ty utan tydlig systematik hade man i Äldre lagenfördelat förnämesfrågorna på två balkar:Förnämessaker (Fs) och Förnämesbalken (FörnB). 137 Efter sista meningen följer i B58 omedelbart orden ‘bötar för detta fulla tjuvsböter’ (“böte firi fullær thiufs böter”). CS och därmed HW anser att denna föreskrift i stället ska föras till första meningen i nästa moment, men då inte som inledning utan som avslutning (CS not 3 och 5, s. 176 f., HW not 107, s. 329). En långsökt tanke; mindre långsökt efter ovanstående utredning är att tillägget avsåg en tänkbar mildring av föreskriften om hängning. ‘Två äro de värsta tjuvar: full gortjuv och agnabak.Men agnabak far antingen med klövhäst eller med vagn och vill sålunda öka sin lada med stulen säd. Blir någon tagen med sådan stöld, hänge man honom, vare sig det är mindre eller mera.’137 yng re TjB58 (mom. 1, HWs övers.) b . En enda förnämesbalk blir två
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=