kap i te l i v 139 Flocken är intressant ur processteknisk synpunkt, därför att den reser diverse frågor om lagförhandlingarnas organisation. De ska analyseras i sin helhet i kapitel 5, här lämnas en kort redogörelse. rub r i ke n “Om agnabak och full gortjuv” är som synes relevant endast för moment 1. Men den finns där ändock, varför DBTanser att momentet (liksom rubriken) har antagits i samband med slutredigeringen av “Den äldstaYngreVästgötalagen” i Fas 3 (efter 1310). Detsamma gäller inte övriga tre (orubricerade) moment, som följaktligen har införts i Fas 4, efter den troliga slutredigeringen i Fas 3.Vad först beträffar moment 2, så utgör detta endast en sakligt identisk upprepning av vad som redan har stadgats i Tjuvabalkens portalparagraf 1. Ett uppenbart misstag alltså, som kan tolkas på ett otal sätt. mome nt 3 är en paragraf, som faller ur den gängse västgötska lagstilen genom sin ordglädje och framför allt genom sitt flitiga bruk av det “moderna” inledningsordet “Nu” (som däremot är vanligt i UL och ÖgL). mome nt 4 är intressant, därför att texten med små avvikelser återfinns också i Latinbalken § 88 och alltså har tillkommit senare änYngre lagens kyrkobalk. Också detta stadgande har införts i Fas 4; ett analogt fall föreligger som vi sett i kyrkobalken (§ 59), där biskopens rätt att döma “klerker” likaså saknas i flockens rubrik (ovan kap 3 s. 125). Huruvida kyrkans intressen i dessa båda fall har tillgodosetts med ett sent samtycke av landstinget eller genom insmuggling av en oetisk klerk (som K GWestman förmodade om mom. 4, ANF 19:322) kan inte avgöras. Däremot är det fullt klart att såväl moment 1 som moment 4 har förelöpare i en marginalanteckning av den s.k.Vidhemsprästen i hs B 59 a (fol. 36, vid slutet av Äldre lagens tjuvabalk, CS not 99, s. 176).136 Och nu − slutligen − till Laurentius insats i sammanhanget. Den inskränker sig till ett sent notat (tillkommet efter 1305 i Fas 2). tens krav på strafflindring, se därom B Nilsson:“Frids- och asylföreskrifter rörande den medeltida sockenkyrkan” i O Ferm (red): Kyrka och socken i medeltidens Sverige, 1991: 473-504 (med annan uppfattning rörande nedslaget 494, 502). 136 Marginalanteckningen om moment 1 är mycket kort och ofullständig: “Twer æru thyuwær öndester.Anbankæ. oc fullær gorthyuwær”.Anteckningen om mom. 4är däremot en fullständig motsvarighet med små skillnader gentemot Yngre lagens TjB § 58:4. ‘Tager någon foder för ett dygn, säd eller hö ute på ett gärde, böte han 16 örtugar 3gånger och lämne fullt åter för det som han tog, om han blir tagen på bar gärning.’ lyd 126 (HWs övers.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=