kap i te l i i i 129 av böter från brottsligt lägre kleresi, två bötesandelar som prästmötet tidigare hade tilldelat konungen och målsäganden( s s 12:24). Det höga Lydnumret mitt i “kyrkblocket” daterar landsdomarens entré till omkring 1305 -06. Men enligt DBTs mening förekommer han även i ett något senare sammanhang, i den märkliga handskriften L, där titeln i korrumperad form återfinns i texten till den blivandeYngre lagens Kyrkobalk § 70. I övriga handskrifter fastslås där rätten att överklaga biskopens domar upp till “högre domara”; hs L har “handh domara”. Detta ger ingen mening (“Male”, säger CS) och kunde näppeligen ge någon mening så sent som cirka 1470 för en avskrivare av förlagan till hs L. I förlagan har det emellertid säkerligen inte stått “handh domara” utan “landz domara”, vars tilltänkta karriär i Västergötland följaktligen blev en dagslända, som fick vika för en “högre domare” i den slutliga lagtexten. Men även om den högre domaren infördes och kvarstod iYngre lagens Kyrkobalk §70, skulle han försvinna i Latinbalken. Där har den högre domaren i motsvarande §42ersatts med “dominus terre”, land(skap)ets herre. Samma uppgradering möter i Latinbalken §31, som behandlar frågan om mottagare av det brottsliga lägre kleresiets böter (ovan s. 124).Vad gäller de två andelarna utöver biskopens är det i Latinbalken §31inte längre “landsdomaren”som tar böterna (enligt lyd 105) utan“dominus terre”, land(skap)ets herre. Titeln“dominus terre” förekommer emellertid också i fornsvensk form. IYngre lagens kyrkobalk §4har sålunda införts ett tillägg till Äldre lagens bestämmelser om böndernas skyldigheter visavi biskopen, när kyrka skall vigas (Kk §4). Försummar bönderna dessa kunde de enligt Äldre lagen urskulda sig ‘om deras gengärd brinner upp.’.Till detta lägger Yngre lagen ytterligare ett giltigt förfall: ’eller om landets herre (lanz hærra) har sänt dem bud att värja landet.’ När detta tillägg har influtit är ovisst; jag kommer i kap 5 hävda att det har skett efter 1309. Hursomhelst vittnar detta stadgande iYngre lagens Kk § 4 liksom Latinbalkens §§31och42om framträdandet iVästergötland av en ny överste makthavare, som har övertagit de kungliga prerogativen att utöva högsta domarmakten och rätten att kalla västgötarna under vapen. Som bekant inträffade en dylik förändring, när hertigarna Erik ochValdemar med våld övertog regentskapet från sin bror kung Birger Magnusson. Reellt sett skedde detta i och med statskuppen i Håtuna 1306, formellt sett 1310, då riket delades, varvid Västergötland kom på hertigarnas del. Därefter skedde ytterligare en uppdelning mellan Erik och Valdemar år
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=