laure nt i u s bok och de ky r k l i ga lag te xte rna 118 En vacker tanke men omstridd, när kyrkan ville dra ut sexuella konsekvenser av den. Nattvardsförbud och stränga straff för könsumgänge mellan nära biologiska,köttsliga fränder var acceptabelt för lekmännen, i varje fall efter 4:e laterankonciliets beslut 1215, som inskränkte det mosaiska förbudet mot “fræncima spiæl” till att gälla endast för dem som var släkt intill fjärde led. Men att utvidga incesttänkandet till att omfatta ävenandliga fränder stred då (som nu) mot västgötskt bondförnuft. ÄldreVästgötalagen har inget att förmäla i frågan, men iYngre lagens Kyrkobalk § 52 hade Skarakyrkan i sista vändan lyckats få in en mening, som fastställde att andlig frändskap (“guzciva lagh”) utgjorde giltig skilsmässoorsak, som då medförde böter, men bara för giftomannen.107 I sin sena offensiv gjorde Skarakyrkan ett försök att ytterligare flytta fram sina positioner i fråga om andliga fränders könsumgänge (kurs här): Landstingets kallsinne inför denna propå hindrade inte att Skarakyrkan senare införde stadgandet i sin egen Latinbalk, som strök värjningsmöjligheterna och preciserade vilka som skulle räknas som andliga fränder. I horfrågan hade kyrkan i jämförelse med Biskop Brynolfs stadga1281fått backa vad gällde penningböterna till biskopen för dubbelt hor, vilka i Lyd 15ochYngre lagens Kyrkobalk §52sattes ned från9till 3marker. Å andra sidan hade biskopens åklagare nu fått rätt att åtala för uppenbart hor (lyd 26, Kk § 58). Skarakyrkan var dock inte nöjd med detta utan återkom i sin sena offensiv med förslag om en kraftig skärpning av böterna i 107 Förslaget förekommer redan i lyd 16men saknas i hs L, som enligt DBTs mening representerar det näst sista stadiet av den nya Kyrkobalken, se därom kapitel VI“Handskriften L”. ‘Hävdar någon sin gudmor eller guddotter eller gudsyster eller (andra) andliga fränder, böte han3marker till biskopeneller styrke med män, att han icke har gjort det.’ lyd 103 ‘Om någon hävdar (cognauerit) sin gudmor eller guddotter eller gudsyster eller någon, vars son eller dotter han höll (vel illam cuius filium vel filiam tenuerit) vid dopet eller konfirmationen, böte 3 marker till biskopen.’ lat b 19 (ej iYngre Kk) Hor - enkelt och dubbelt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=