kap i te l i i i 115 Den enkla dikotomin kyrka/lekmän ska här inte utsättas för finare fördelning än så, trots att ingen av de två intressegrupperna var homogen. För kyrkans del förelåg sannolikt spänningar inom prästerskapet mellan de högutbildade och välbärgade prelaterna i Skara och de mindre försigkomna och bemedlade sockenprästerna. För lekmännens del existerade på liknande sätt säkerligen delade meningar mellan stormän och bönder.105 Vad gäller stadigvarande heterosexuella förbindelser hade kyrkan att föra en långvarig kamp mot den traditionella rättsuppfattningen, som dels accepterade förekomsten av frillor (bihustrur, sambor), dels nöjde sig med att (i minsta detalj) reglera ingåendet av äktenskap. Kanonisk rätt ville däremot inte veta av frillor, och äktenskapet var ett sakrament som för sitt fullbordande krävde kyrklig välsignelse (benedictio, fsv.“vigsl”) efter föregående lysning. Båda frågorna återkom i Skarakyrkans sena offensiv.Vad gällde frillor nöjde man sig sålunda inte med den mindre framgång som kunde noteras i lyd 25 och därefter i Yngre Kk § 57, där sanktioner drabbade de halvhjärtade män, som hade avsagt sig sin frilla på påskdagen men därefter svek sitt löfte.Nu krävde kyrkan hårdare och mer systematiska tag, först i de odaterade Synodalstatuternas avslutande del: till sina frillobarn, vilket öppet tilläts iYngre lagens Ärvdabalk §26. Kyrkans kamp för att begränsa olyckans följder studeras enklast i stadgandena om frillobarns huvudtionde i Kyrkobalken §72: 2(jfr lyd 23,“thybarn”) och i Latinbalkens §§110-111om frillobarns huvudtionde. I Magnus Erikssons allmänna landslag återfick dock det västgötska frillobarnet sin arvsrätt efter fadern, om än i begränsad utsträckning:“Men ej får det ärva mera än 2 marker efter sin fader och 1 mark efter sin moder...”, MEL Ärvdab XVIII. Jag återkommer till Skarakyrkans allmänna kamp mot frillor längre fram i kapitlet. 105 För de fattiga socknarna i det kyrktäta Skara stift se redovisningen (1330 -1334) av nytillträdda prästers avgifter till Rom för sina inkomster under de två första åren, Acta Cameralia I, 1936: 347f.Mediansocknen av de 41 aktuella i Skara stift levererade blott 1mark, medan mediansocknarna i Uppsala och Linköpings stift presterade 15respektive 10 marker. I Skara stift utgjorde, som Herman Schück påpekat, endast Falköpings kyrka ett lysande undantag med sina 50 marker. a . Sexualmoralisk upprustning? 1. Stadigvarande förbindelser “Nolens dimittere concubinam suam nec volens cum ea benedici potest (kan) interdici per presbiterum post trinam monicionem, et si non fecerit (gör det) emendat episcopo 3 marcas”. s s 12 : 2 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=