laure nt i u s bok och de ky r k l i ga lag te xte rna 106 Vad gäller de 22 ändringsförslagen har jag angående lyd 105 -Kk § 62 redan tidigare hävdat, att kyrkans ledande män inte var nöjda med den lagtext rörande brottsliga präster, som antagits av lagkommissionen/ landstinget i Fas 1 (kap. 1, exempel P); jag återvänder till denna fråga i avsnitt III. Samma förhållande synes vara uppenbart i fråga omlyd 99a +b och lyd 121 samt ganska troligt i övriga tre fall. Slutsatsen blir då den, att kyrkan i Fas 2har återkommit med en sen och kraftig offensiv med nya krav rörande Yngre lagens Kyrkobalk. Men då inte genast utan först efter den tid som rimligen har förflutit mellan Laurentius nedskrivande av lyd 65 och lyd 90 (98), d.v.s. tidigast 1305. Den sena kyrkliga offensiven misslyckades totalt. Detta hindrade dock inte att Skarakyrkan med diverse ändringar lagfäste samtliga 22 förslag i sin egen Latinbalk. Innan jag i avsnitt III går vidare med ett selektivt närstudium av den sena kyrkliga offensiven i Fas 2, är det befogat att först ställa och besvara några fundamentala frågor från den skeptiske läsaren (och mig själv).Ty även om den här framställda fasteorin har byggts underifrån på grundval av bevarat källmaterial av kvarlevetyp (lagtexter) är detta en bräcklig garanti för teorins validitet. Behovet att styrka Den BestickandeTeorins processdikt över säkra fakta ökas av att DBTs tolkning visserligen har skäl för sig, men i huvudsak endast logiska dito, nedan markerade med ordet “alltså”: • Tes . Mellan Fas 1 och Fas 2 i Laurentius bok föreligger en cesur, ett uppehåll, då lagförhandlingarna alltså har avbrutits. • Tes . Förhandlingsförslagen i Fas 1 har alla givit positiva resultat i Yngre lagen. I Fas 2 gäller detta endast en mindre del av de världsliga lagtexterna i Laurentius bok och inget alls av de 22 kyrkliga. Det allmänpolitiska läget har alltså förändrats från stabilt till labilt. • Tes . I Fas 2 kan en sen men misslyckad kyrklig offensiv observeras och dateras till tidigast 1305. Alltså har den kyrkopolitiska konjunkturen förbättrats någon gång efter 1304 men blivit av kort varaktighet. Vådasår § 13 och Förnämesbalken § 29. Den lagtekniskt överlägsna Latinbalken sammanför såväl regeln som de tre undantagen i en enda paragraf (§ 5). Det tredje förslaget hos Laurentius i Fas 2 återfinns i c, ett ofullbortat stadgande, som (enligt CS) utmynnar i en lucka (om en rad) i handskriften:‘Då bönderna göra biskopen gengärd...’ Eftersom bönderna utgjorde gengärd till biskopen endast vid vigning av kyrka (och altare) följer, att förslaget sannolikt har avsett Kk § 4, som hade en direkt förebild i Äldre lagens Kk § 2. Denna intressanta paragraf diskuteras nedan i avsnitt III och IV samt i kapitelV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=