f y ra ky r k l i ga lag te xte r 100 Lika sent godkänd av landsting och kyrka − i troligt samråd − är Latinbalkens tredje och näst sista avdelning,Om prästers arv (§§89-98), som iYngre lagens Kyrkobalk motsvaras av den långa avslutande § 73. Också denna flock kan ha väckt stridiga ekonomiska känslor, trots att den ytligt sett har karaktären av ett rent kyrkligt statut. Men här regleras fördelningen av diverse utgifter och inkomster mellan frånträdande (oftast avliden) och tillträdande sockenpräst på ett sätt, som kan ha varit tvistigt inte bara internkyrkligt utan också visavi prästernas världsliga arvingar.89 Mer än så ska här inte sägas om lagtexterna om prästarv.Versionerna i Kyrkobalken och i Latinbalken överensstämmer enligt Jaakko Gummerus med varandra med undantag av att Latinbalkens §§94(delvis) och98(helt) saknas i Kyrkobalken. Gummerus förmodar försiktigt att texten återgår på ett separat statut av Brynolf “super bonis decedentius clericorum”, som avslutar den meritlista över biskopens insatser, som framlades av hans sentida efterträdare Brynolf II vid Brynolf I:s kanonisationsprocess år 1417. Gummerus hypotes kan möjligen stärkas med iakttagelsen att Laurentius bok avviker från sitt normala kyrkliga mönster genom att tiga i prästarvsfrågan: Brynolfs omfångsrika statut har troligen kommunicerats direkt till lagkommissionen/landstinget.90 Kronologiska hållpunkter saknas i allmänhet för att ge Latinbalken en närmare datering. Emellertid återfinns ett lyckligt undantag från den allmänna regeln om osäker ålder i Latb § . Denna paragraf överensstämmer nämligen mycket nära med den fornsvenska versionen i Laurentius bok, Lyd , vars tillkomsttid i förra kapitlet kunde tidfästas till efter 28/3 1305, då kung Birger Magnusson utfärdade sina förmånliga skatteprivilegier för kyrkan vad gällde dess innehav av blandad frälsejord och annan jord, bona commixta. (Däremot saknas varje motsvarighet iYngreVästgötalagen). Jag återkommer till frågan om“bona commixta” betydligt mera utförligt i nästa kapitel.Här räcker det med att avslutningsvis konstatera, att hs Bs versioner av såväl Laurentius bok som Latinbalken måste ha tillkommit (och nedskrivits) senare än mars . Även Latinbalken daterad post 1305 89 Man observere att § 73 inte preciserar vem som är ‘rätt arvinge’ (“rætter arfue”), samt att flocken tiger både om (den celibatäre) prästens testamentsrätt och − givetvis − den eventuella förekomsten av frillobarn. Om dessa medeltiden ut bekymmersamma frågor se senast B Nilsson: The Provincial Council of Skänninge, Sweden, 1248, AHC 2006resp A Fight Against an Intractable Reality:The Efforts at Implementing Celibacy among the Swedish Clergy During the Middle Ages, OIhP, C19, 2008. 90 Jfr Gummerus 1902: 17 f., 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=