de l i 99 nås genom stränga fängelsestraff och inte dödsstraff. Som illustrativt exempel kan nämnas “Tankar i Svenska lagstiftningsvetenskapen, omViten, Brott och Straff ” (1772), författad av Uppsalaprofessorn i teoretisk filosofi, Per Niclas Christiernin. Han sköt brottslingens förbättring åt sidan, ett förfarande som kan sättas i samband med att förbättringstanken vid straffreformen 1779 nästan helt fick träda i bakgrunden.305 Christiernin hade dock inte någon riktigt konsekvent åskådning om straffets ändamål utan sammanförde element från den traditionella, teokratiska vedergällningsläran med rationella upplysningsidéer, som var tämligen främmande för en religiöst inspirerad rättsteori.306 Mindre än ett par årtionden senare börjar förslagen till fångvårdens omdanande att få en tydligare humanitär underton. Ett sådant förslag lämnades av medicinprofessorn David von Schultzenheim strax före sekelskiftet 1800.307 I C.G.Kröningsvärds motion på riddarhuset med förslag om uppförande av nya allmänna fängelser den27 juli 1809, hänvisades bland annat till von Schulzenheims förslag till fångvårdsreform. Motionären talade för ensamcellsprincipen, vilket måste ha uppfattats som ett brott med hela det system av gemensamt fångförvar som präglat straffverkställigheten ända sedan medeltiden. Motionen avslogs visserligen men inom kort kom reformtankarna åter fram i en motion på riddarhuset av hovintendenten Pehr Tham med förslag om fångvårdsreform.308 Tiden började bli mogen för en total genomlysning av det svenska rättssystemet i allmänhet och fängelsefrågan i synnerhet. 1811 tillsattes Stora lagkommittén, vars verksamhet redovisas nedan. Straffrättspolitiken förändrades snabbt efter Gustav III:s trontillträde 1771 och bär i hög grad kungens prägel. Inte minst genom Erik Anners forskning om den gustavianska straffrättspolitiken vet vi att kungen varit påverkad av franska och italienska straffrättsreformatorer, såsom Beccarias verk om brott och straff från1764. Gustav den III:s böjelse för ökad användning av fängelsestraff bottnade i hög grad i motvilja mot dödsstraffet, särskilt då detta straff riktades mot unga barnamörderskor. Förbättringstanken fördes fram av lagutskottet som ett medel att motverka 305 A.a. s. 174. 306 A.a. s. 177. 307 von Schulzenheim, D. S., Tal, om den offenteliga Vården, i hänseende til Folkets Seder och Helsa, samt, de Fattigas Lifbergning, hållet för K:gl. SvenskaVetenskapsAcademien vid praesidii nedläggande, den 30 januari 1799. Stockholm1801. Inger, 1976, s. 43. 308 Riddarhusets prot. 1809 13/9. Inger, 1976, s. 54.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=