kommen genom beslut av en central auktoritet och under krav på systematisk struktur och förutsebarhet. Kyrkans inflytande över den världsliga rättsordningen ökade således efter mitten av 1200-talet, i och med att den kanoniska rätten tillämpades av särskilda kyrkliga domstolar, som fick privilegiet att döma i vissa mål av rent världslig karaktär, såsom vissa äktenskaps- och straffmål. Det starka inflytandet från den kanoniska rätten medförde att användningen av frihetsstraff inte förblev främmande för den världsliga rätten. Den kanoniska rätten hade hunnit prägla den världsliga rätten på ett grundläggande sätt senast omkring 1300, även om tidigare sedvanerätt konserverats i det pragmatiska svenska rättssystemet.251 Först genom Kristoffers landslag (KrLL) 1442 finns bevis för mer allmän förekomst av frihetsstraff i världslig rätt. Där var fängelsestraffet, till skillnad från kyrkans botsystem, utformat för förvaring för att säkerställa att den misstänkte kvarhölls intill rättegången utan individualpreventiva element av bot och bättring. KrLL talade om frihetsberövande för grov smädelse mot kungen i “konungens göma och häktelse” eller “fängslande i slott och kloster”.252 Fångarna kunde bokstavligen hållas fängslade om brottslingen skulle “slås i järn eller smidas i järn”.253 De så kallade gårdsrätterna som gällde kungliga slott och gårdar men sedan även adelns herresäten och de så kallade hovordningarna för hovstaten, som kunde omfatta exempelvis byggnaderna på en sätesgård, hade viss befogenhet att hålla brottslingar fängslade.254 Ute i häraderna fanns även härads-, tjuv- och fångkistor.255 Frihetsstraff förefaller även ha tillämpats av krigsmakten, enligt krigsartiklarna som var det äldre namnet för krigsmaktens rättsordning.Men brottslingar förvarades bland institutionsklientelet även på medeltida vårdanstalter, de så kallade helgeandshusen.256 251 Kyrkan vände sig mot ändlösa vendettor med blodshämnd, och ättebot förbjöds genom Skara stadga år 1335. I stället för att spärra in brottslingen blev han fredlös, eller biltog, som innebar fredlöshet i hela riket och utan rättsskydd kunde de berövas livet av vem som helst. 252 Jfr Olin,1934, s.814. KonB kap. 9för böter bestod förvandlingsstraff i att:“ligga i konungens häkte en månad och äta vatten och bröd”. Likaså förekom formuleringen “ligga i tornet eller kistan”. 253 Olin, 1934, s. 814. Mot slutet av 1600-talet fick även straffarbete i järn sin fasta utformning i lag. 254 RA, SLB 33:1, Fångvården m.m., 1933-1935. Karl Schlyter beskrev svenska fängelsers bakgrund genom gårdsrätterna, hovordningar, krigsartiklar och tvångsanstalter. 255 Visby stadslag. 256 von Hofer, 1993, s. 59. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=