senare och bedömdes som ett misslyckat experiment genom ständig överbeläggning och ett tyngre klientel än avsett.227 Förklaringar till att reformernas implementering betraktades som misslyckad byggde på att klassifikation, utbildning och disciplin sällan tog form av behandlingsprogram, samtidigt som systemet hade inbyggda orättvisor. Under andra delen av 1800-talet uppmärksammades i flertalet rapporter att den rehabiliterande idén att socialisera individen enbart stod för inkapacitering, till viss del beroende på överbeläggning.228 Andra förklaringar hänvisade till personella brister, underbetalda tjänstemän med låg utbildning och anstaltsledningar med negativ inställning till rehabilitering.229 De nordiska länderna har i flera hänseenden en gemensam straffrättshistoria.230 Den uppvisar genom ländernas förening under perioder både drag av givande samverkan och påtvingad rättsutveckling.231 Det nordiska lagstiftningssamarbetet har däremot inte varit framträdande på fångvårdens område, även om det naturligtvis funnits en påtaglig samhörighet mellan de nordiska fängelsesystemen. Förklaringen fanns delvis i att aktuella fångvårdsfrågor i kriminalpolitiska och kriminalvetenskapliga sammanhang ventilerades av just de aktörer som stod för nytänkandet på området. Några belysande exempel på utvecklingen i de nordiska länderna kan vara på sin plats. I Danmark och Norge gjorde man skillnad mellan tukthusarbete och förbättringshusarbete i 1789 års förordning om straff för tjuvar. Indelningen rörde de intagnas förlust av ära eller inte, då de till förbättringshus dömda hade äran i behåll.232 I ett kungligt plakat 1780 framhålls straffets allmänpreventiva effekt, men redan 1789 pekas på vikten av att man även tar hänsyn till förbättringsprinciper.233 Det fördes en intensiv fängelsedebatt i Danmark under 1840-talet. Fængselskommissionen inrättades år 1840, och rättsutvecklingen i landet kan jämföras med den 227 A.a. s. 172 f. 228 A.a. s. 125. 229 A.a. s. 183. 230 Heckscher, 1980. Zweigert och Kötz, 1998.The Nordic Legal Family. 231 Häthén, 1990, s. 99. 232 A.a. s. 128. 233 Rømer, 1969, s. 30. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 82 3.4 de nord i ska l ände rnas f äng e l s emode l l e r
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=