gärder som kampen mot brottslighet skulle föras med avsikt att påverka samhällets närmiljö och i förlängningen individerna. Precis som von Liszt opererade han med tre systematiska förutsättningar för att brottslingar skulle förbättras, avskräckas eller oskadliggöras.179 Lars Björnes pregnanta beskrivning av kampen mellan ledande straffrättsskolor är talande för den fortsatta reformeringen av fångvården: Den skandinaviska realismen, i Sverige ofta samlad under benämningen Uppsalaskolan, formade svenska jurister under 1900-talets första hälft. Denna skolbildning, grundad i vad som ofta beskrivs som Axel Hägerströms nihilistiska åskådning, återges kort mot bakgrund av senare tids forskning på området.181Avsikten med avsnittet är i första hand att denna moralfilosofi – genom bland andra Lundstedts försorg – senare fick visst inflytande på rättsutvecklingen. Lundstedts inlägg beskrivs kanske bäst genom den tillbakahållande effekt som de hade på den rådande behandlingslinjen. Uppsalaskolan etablerades i en tid då lag ansågs kunna användas som ett attitydförändrande verktyg genom social ingenjörskonst. Som en aktiv del i den svenska politiska eliten lyfte Lundstedt Hägerströmianismen.182 Hägerström skildrade, utan att här gå in på tolkning av hans omdiskusom parallell med v. Liszts i Tyskland. Enligt Häthén avvek den dock på flera punkter. 179 Thyrén,1910, s.32ff.“Akuta” brottslingar skulle avskräckas, eftersom de inte tillhörde den patologiska fångkategorin utan den kriminella handlingen var utslag av situationens omständigheter. Brottslingar med “flegmatisk” karaktär, som spelare, prostituerade och alkoholister, borde förbättras.“Kronikerna” slutligen bar på oförbätterliga kriminella anlag och måste inkapaciteras. 180 Björne, 2002, s. 390. 181 Uppsalaskolan grundades av filosofiprofessorerna Axel Hägerström (1868-1939) och dennes lärjunge Adolf Phalén (1884-1931).Dessa idéer vidareutvecklades sedan av juridikprofessorernaVilhelm Lundstedt och Karl Olivecrona. Se Sundell, 1998, s. 166 för Lundstedts kritik av Thyrén. 182 Jfr delstudie I. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 72 “De nordiska rättsvetenskapsmännens allmänna motvilja mot extrema ståndpunkter och doktrinära ensidigheter förnekade sig alltså inte heller i debatten om den klassiska och den sociologiska skolans för- och nackdelar. Fanatiska förespråkare för någondera riktningen saknades helt, och man tog i allmänhet ställning för den riktning, som man själv ansåg vara mindre bristfällig och framhöll även motsidans förtjänster.”180 2.3.3 Uppsalaskolans moralbildande verkan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=