rättsliga reaktionen, och en omfattande differentiering av påföljdssystemet diskuterades. De rättsvårdande instanserna skulle ges ökad handlingsfrihet och stort utrymme när det gällde behandlingsinnehållet i straffet. Publikationen fick under flera årtionden framöver starkt inflytande långt utöver kriminalbiologernas egna led.Boken byggde på Lombrosos kriminalantropologiska obduktionsstudier av avlidna fångar, men han anknöt även till psykiatrins lära som komplement till de egna fysiska studierna.169 Från denna deterministiska lära härstammar en fransk linje, den så kallade Lyonskolan, som hävdade att individen blev brottsling till följd av den miljö som han vistades i. Lyonskolans främste förfäktare var JAE Laccassagne. Gemensamt för den franska respektive den italienska skolan var att båda motsatte sig den klassiska skolans betoning av den fria viljans betydelse samt fokuseringen på den brottsliga gärningen. Den positiva skolan utgick ifrån en sociologisk uppfattning om brottslingen, som hade utvecklats av straffrättsprofessorn Enrico Ferri. Ferri arbetade vidare med föreställningen att kriminalitet var deterministiskt betingad och att brottslingen saknade fri vilja. Enligt detta synsätt kunde således inte brottslingen straffas eftersom han var utan skuld och ansvar för sin gärning. Ferri drog därför slutsatsen att tidsbestämda cellstraff borde avskaffas och lämna plats för tidsobestämda sanktioner.Dessa sanktioner skulle vara av förbättrande karaktär och stå i relation till brottslingens grad av farlighet. Behandlingen skulle även utformas efter individens förutsättningar.170 Det avgörande för Ferri var samhällsfarligheten och han ville även avskaffa begreppen brott och straff till förmån för sanktioner.171 Att svensk straffrätt influerats av Ferris idéer om kriminellas behandling är tydligt på flera områden.172 Kopplingen är märkbar i förslag från1930-talet att inom straffverkställighetens ram särskilja grupper, sträckning. I senare utgåvor utökade Lombroso teorin med två kategorier, den epileptiske och den vansinnige, och mot slutet även med den tillfälliga förbrytaren. 169 Qvarsell, 1993, s. 46 och 49. 170 Strahl, 1967. s. 38-39. Förslaget (1921) byggde på att brottslingar var skyldiga att genomgå behandling för att motverka återfall.Termen “straff ” användes inte i förslaget utan “sanktion”. Differentiering av fångar var avgörande och förslaget motiverades utifrån både allmän- och individualpreventiva grunder. Jfr förslag till skyddslag. 171 Ferris omtalade verk med originaltiteln “Sociologia criminale”.Tysk utgåva Hans Kurella: DasVerbrechen als sociale Erscheinung: Grundzüge der Kriminal-Sociologie. Bibliothek für Socialwissenschaft,Wigand, Leipzig 1896. Se Qvarsell, 1993, s. 52-56. 172 RA, volym33:4 till SLB:s betänkande 29 november 1946, av Ivar Strahl. Ferris förslag låg till grund för ny brottspreventiv strafflag i Italien år 1921. Den antogs dock f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 70
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=