snabbt följde på brottet.Beccaria betonade vikten av att få straffens grymhet eller inkonsekvenserna i bestraffningsreglerna undersökta. Han förfäktade “att samma straff skall gälla för den främste medborgaren som för den siste”.152 Straffet skulle vara effektivt och ge ett bestående intryck samtidigt som det skulle var det minst “plågsamma på brottslingens kropp”.153 Det var inte straffets grymhet och hårdhet som verkade avskräckande utan dess obönhörlighet.Han menade att dödsstraff skulle ersättas med frihetsstraff, eftersom obegränsade frihetsstraff hade större avskräckningseffekt än dödsstraff. Det är tydligt att den äldre upplysningsgenerationen, till vilken Beccaria hörde, var relativt främmande för förbättringstankarna. Idén att straff skulle verka förbättrande förfäktades i stället först under 1780-talet av en yngre krets, inom vilken Filangieri blev den mest inflytelserike och kan ses som den moderna individualpreventionens grundare. Filangieri betonade vikten av humanitära hänsynstaganden vid straffverkställighet och medverkade till en intensiv straffteoretisk diskussion, i vilken flera av upplysningstidens filosofer deltog.155 En av dem var Rousseau, som drog paralleller mellan att uppfostra barn och resocialisera fångar. Precis som individualiteten lyftes fram för att fostra barn skulle de frihetsberövade “uppfostras”.156 Utifrån dessa huvudsakligen franska reformrörelser inleddes en internationell spridning av idésystem inom straffrättens område. Detta fick direkta konsekvenser genom att ett stort antal europeiska länder inledde ett straffrättsligt reformarbete.Under alla förhållanden visar detta hur komplicerad förbättringstankens bakgrund faktiskt är. Vedergällningsteorin lyftes åter fram i ljuset mot slutet av 1700-talet, mycket beroende på inflytandet från den tyske filosofen Immanuel 152 Beccaria, (1977), s. 103. 153 A.a. s. 67. 154 Beccaria, (1977), s. 127. 155 Anners, 1965, s. 64. Fischl, 1913,“Scienza della legislazione”, åtta band, 1780-1788. 156 Jean Jacques Rousseau var schweizare men verkade främst i Frankrike. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 66 “Det är inte det förskräckliga men tillfälliga skådespelet vid en brottslings död som verkar mest avskräckande i frågan om brott utan i stället det ihållande och plågsamma exemplet från den som berövats friheten och, förvandlad till ett lastdjur, genom eget arbete skall kompensera det samhälle han skadat.”154 2.2.3 Vedergällningsteorins renässans
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=