de l i 65 Framför allt tre upplysningsmän förknippas med uppgörelsen med den teokratiska straffrätten och formuleringen av de nya, rationella rättsidealen: Montesquieu,Voltaire och Beccaria.146 Montesquieu hade föresatt sig att ompröva avskräckningsmetoden utifrån effektivitetsargumentation. Han hävdade att det fanns mycket att vinna på att förekomma brott eftersom människan blev van även vid åsynen av de gruvligaste straffexekutioner som förlorade i verkan efter en tid.Han anförde således inte humanitära omständigheter som skäl för att mildra straffen. ÄvenVoltaire fokuserade på de rationella effektivitetsargumenten och förbigick i stort sett den praktiserade straffrättens brist på humanitet.Han var till och med beredd att förespråka fortsatt användning av fångar som statens arbetskraft, motiverat av att en kår av folk dömda till straffarbete kunde vara till nytta för staten.147 Av de tre kom definitivt Beccaria att spela den största rollen och även den svenske konungen Gustav III tillhörde Beccarias anhängare.148 I boken “Dei delitti e delle pene”, 1764, vände sig Beccaria mot både dödsstraff och tortyr. Han hävdade att dessa straff stod i strid med samhällsfördraget och var ineffektiva som avskräckningsmedel, vilket fick honom att argumentera för att avskaffa dödsstraffet. I hans arbete framhålls Sverige som mönsterbildande då tortyr förbjudits i samband med 1734 års lag, trots undantagsbestämmelser exempelvis i RB17:37genom “svårare fängelse”.149 Beccaria var också motståndare till kränkande behandling av fängslade. Fängelsestraff och straffarbete framstod för Beccaria som det verkliga alternativet till döds- och kroppsstraffen. Han ansåg att syftet med straffet var allmänpreventivt och byggde på att avskräcka allmänheten från att begå brott.150 Beccarias intentioner var även påfallande individualpreventiva genom att gärningsmannens skuld inte fick vara avgörande vid bestämmandet av påföljd.151 Beccaria hävdade att det krävdes kännbara straff för att hindra brottslighet. En bokstavstrogen lagtillämpning och proportionalitet i straffen medförde att medborgarnas behov av förutsägbarhet tillgodosågs och att folket slapp leva i osäkerhet om lagarna. Därtill var det viktigt att straffet 146 A.a. s. 94. 147 A.a. s. 40 f och 50 f. 148 Beccaria har sagts influera bland andra Jeremy Bentham och utilitaristerna till fortsatt reformsträvan beträffande straffverkställighetens utveckling i Europa. 149 Beccaria, (1977), s. 87, not 15. 150 A.a. s. 67. 151 Jareborg, 1995, s. 23, not 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=