översikt finns att hämta i Sven-Åke Lindgrens framställning “Om Brott och straff. Från sociologins klassiker till modern kriminologi” (1998) som redogör för grundläggande förutsättningar för att orientera sig på det kriminalvetenskapliga fältet.104 I denna avhandling finns ingen ambition att söka förklaraVL:s tillkomst med hjälp av faktorer som fångantal och återfall över tiden.105 Den begränsningen kan även försvaras med de svårigheter som metoden omgärdas av enligt här visade utlåtanden av ledande forskare. Den vanligaste vägen att mäta individualpreventiva framgångar och tillkortakommanden är mätning av återfallsfrekvensen. Sarnecki sammanfattade att utvärderingsforskning av behandlingsåtgärder var ett område som var mycket “outvecklat i Sverige”.106 Det har framförts återkommande kritik på området, och redan Knut Sveri framhöll att studier om individualprevention byggt på en otillräcklig metod.107 Sveri påtalade problematiken med att straff utföll olika mellan intagna och att tillämpningen av lagstiftningens ledande principer om straffets ändamål och verkningar saknade empirisk säker utvärdering.108 Det finns även studier som visar att förutsättningarna för den intagne att resocialiseras försämras under straffets avtjänande.109Tidigt visade ledande kriminologers tolkning av behandling att hårdare ingrepp (behandling) i en fånges tillvaro gav sämre möjlighet till återanpassning.110 Till dem hör Ulla Bondesons studier (1974 och1977) som hävdade att institutionsvård ledde till att intagna stigmatiserades.111 Ulla Bondeson utgav flera tongivande arbeten som medverkat till att ifrågasätta den individualpreventiva strävan. Hon kom till resultatet att fängelsestraff inte 104 Se även exempelvis Daun m.fl. 1978. 105 I SOU1973:35 om kriminologisk behandlingsforskning upptogs metoder för att granska recidivister. BRÅ:s rapporter om individualpreventionen fick kriminalpolitiskt avgörande konsekvenser för fångvården.Söderblom,1992, s. 162-168 framhöll att anstaltsmiljön kan få motsatt effekt genom att stigmatisera och stämpla den intagne. Torsten Eriksson hävdade att synen på återfall och behandlingsresultat måste vidgas för att klargöra om fångvården misslyckats i sina försök att resocialisera fångar. Eriksson, 1966, s. 73 f. 106 Sarnecki, 1989, s. 149. 107 SOU1956:55. 108 Sveri, 1966 s. 23, 29. 109 Makarna McCords, 1978, empiriska studie av kriminell ungdom indikerade att den kontrollgrupp som fått behandling under avtjänat straff hade ett mer omfattande kriminalregister efter 30 år än de som inte fått sådan behandling. 110 Här exemplifierat genom Bondeson, 1977, s. 311. 111 A.a. s. 33. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 54
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=