stalten hade till huvuduppgift att återanpassa fångarna till det civila livet, och den optimala behandlingen skulle frambringas även om det innebar dålig vård, allt för att förebygga återfall.93 Under 1920-talet ökade antalet inlägg i fångvårdsdebatten från personer med yrkesrelaterad eller egen erfarenhet av frihetsstraff. Flertalet böcker i denna genre var pragmatiska till sin utformning.94 En av dåtidens opinionsbildare på området, fängelsedirektören Henrik Enström, utgav “Om fångar och fångvård” år 1926, representativ för genren genom att peka på förekomsten av brister i fångvården och fångarnas behandling. Han menade att den i detalj reglerade fångbehandlingen förlamade utvecklingen, inte minst därför att reformerna på området hölls tillbaka inom fångvårdsstatens egna led.95 Liksom åtskilliga debattörer relaterade han i övrigt till de allmänna samhällsförhållandena för att skapa perspektiv på straffverkställigheten och visa på att svåra livsomständigheter även fanns utanför anstalterna.96 Vissa straffteorier, som influerade utvecklingen inom fångvården under 1930-talet, hade som gemensam nämnare att de såg brottsligheten som sprungen ur ett från individen, grannskapet eller samhället patologiskt tillstånd.97 I betydande utsträckning fördes debatten av läkare, bland vilka en särskilt framträdande roll spelades av Olof Kinberg, vars samlade vetenskapliga produktion präglades av stort kriminalpolitiskt engagemang.98 Hans arbete “Om den s.k. tillräkneligheten” från1917 fick betydelse för 1945 års fångvårdsreform, inte minst för dess ordförande Karl Schlyter. Kinberg undersökte begrepp som straff och bot och fann dem vara av metafysisk natur, d.v.s. irrationella och grundade på subjektiva känslor. Härigenom förlorade klassiska juridiska bedömningsgrunder sin relevans. Kinberg framstod därmed som en medicinsk deltagare i den antimetafysiska kampanj som framför andra utgick från Uppsalafilosofen Axel 93 Horgby, 1990. 94 Fuchs, 1932,med recension av Rudberg SvJT1937, s.283-285. Granlund, 1933. Karlsson och Wilson, 1967. Rosén “Captivus”, 1935. FängelseprästenY. Rudberg utkom med en skrift över sina iakttagelser år 1933 och 1937. 95 Enström, 1926, s. 78. 96 A.a. s. 122-124. 97 Jfr Hauge, 1990, s. 99. 98 Kinbergs avhandling (1908) utpekade samband mellan vissa brottstyper och psykiska sjukdomstillstånd. Han belönades med Lombrosopriset år 1935 för arbetet “Aktuella kriminalitetsproblem i psykologisk belysning” (1930). Se även Modéer, 1980rörande straffrätt och psykiatri för tillkomsten av1929års sinnessjuklag samt Levenskog, 1997 om vård på institution. f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 52
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=