f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 348 Roche hävdade i sin studie just att betydelsen av materiella företräden, utöver en acceptabel basnivån, hade mindre reell betydelse. Den icke materiella innebörden av en fängelsevistelse pekade, inte överraskande enligt Lundström, på en enorm klyfta mellan ideal och verklighet när det gällde de intagnas situation.Verklighetsklyftan blev tydlig vid förberedelserna för frigivningen: Tvetydigheten i rubriceringen syftar även på hur innebörden av vissa förhållanden på fängelserna i realiteten lindats in för att dölja ett förfarande med liknande innebörd, det vill säga olika begrepp motiverade samma innehåll. I realiteten omfattade kritiken främst det förhållandet att verkställighet i olika former hade genomförts med likartade metoder men motiverats utifrån skilda målsättningar. Ett tydligt exempel utgjorde det växande intresset för skogsbrukskolonier i landet, efter finskt mönster. I Sverige motiverades denna arbetsform med behandlingsrelaterade inslag genom att den enskilde även gavs yrkeskunnande etc. I Finland var skogsarbete etablerat och motiverades som en akt av allmänprevention. Detta illustrerar hur sysselsättning kontra behandling motiverats utifrån samma metoder men med skilda målsättningar. Den individualpreventiva modellens kritiker anförde i anslutning till denna dualism att behandlingsmetoden försökte dölja vad fängelsestraff egentligen innebar. Principen om att frihetsberövandet i sig var straff fann de inte adekvat, utan det handlade egentligen om att man dolde vad fängelse innebar. Dessutom menade kritikerna att behandling innebar ett långt framskridet ingrepp i den enskilde individens liv förstärkt av det påstådda godtycke som personalen på subjektiva grunder utformade verkställigheten utifrån.Motståndarna menade att trots de höga målen, att anpassa kriminella till rådande samhällsbildning, förlorade behandlingsidén sitt berättigande genom medlen att nå dit. 1109 Lundström-Roche, 1985, s. 129. “In the material and non-material sense a Reality Gap can be inferred from the women’s reactions to their return to society. If the Ideal is correctional Care, it implies that the criminal has been ‘corrected’ or reformed in some undefined way and therefore fit to function as an ordinary member of society on release.There should be no stigma or shame but the welcoming back of the prodigal daughter […].”1109 10.3.2.3 Att kalla straff vid dess rätta namn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=