de l i i i 347 implementera behandlingsmodellen utgjorde den osäkerhet som blev följden av att brottslingar straffades alternativt vårdades med hjälp av frihetsberövande påföljder. Detta blev ytterst fångvårdspersonalens dilemma. Deras yrkesroll blev komplicerad genom den dubbla funktion av vård och övervakning de tilldelades, som i sin tur förstärkte den dualism som präglat fångvården. Detta förhållande var även aktuellt vid behandlingstankens kulmen på 1960-talet, då generaldirektören för KVS,Torsten Eriksson, pekade på detta som kriminalvårdens största problem.1106 Innebörden av behandlingsbegreppet skapade ambivalens vid dess implementering i den praktiska verkställigheten. Att låta den individualpreventiva behandlingsmodellen i så hög utsträckning bilda bakgrund till utformandet av svensk fångvård skapade osäkerhet i tillämpningen. Detta påtalades bland annat då modellen möjliggjorde att behandla personer dömda till frihetsstraff på likartat sätt som tidigare använts på dem med missbruksproblem och mentala sjukdomstillstånd.1107 I själva verket visade sig förutsättningarna för behandlingsmodellen vara dåligt förankrade som hjälpverktyg vid resocialisering. Den gav svaga villkor vid kategorisering, samtidigt som de flesta fångarna hade korta strafftider och det således inte var dem som idén initialt var avsedd för. År 1967 konstaterade kriminalvårdsdirektören Gunnar Marnell rörande implementeringsproblemet att om behandling skulle definieras som påverkansarbete måste kriminalvården skapa förutsättningar för detta arbete.1108 En fråga som dryftats flera gånger var om för stor vikt lagts vid den arbetsrelaterade behandlingen, i så måtto att inriktningen i somliga fall blivit till ett hinder för en differentierad kriminalvård.Tilltron till arbete och produktion var mycket stark från1950-talet och framåt. Lundström1106 T. Eriksson, 1966, s. 74. Begreppet kriminalvård skapades av SLB. Formellt ändrades benämningen fångvårdsstyrelse till kriminalvårdsstyrelse den första januari 1965. I Faengsler og fanger, 1969, s. 27, framhöll PrebenWolf redan på 1960-talet problemet med att det rådde delade meningar om frihetsstraffets målsättning. 1107 Rolfson, 1989, s. 214, lyfter fram närheten till socialvården som fångvårdens huvudproblem, vilket leder till en normkris mellan olika ideologier i fångvården. 1108 Något om fängelsesamhället.TfKv 1967, nr. 2, Gunnar Marnell använde amerikanen Howard Gills indelning av anstalter i två typer, den institutionsorienterade anstalten som arbetade enligt program samt den klientcentrerade där varje intagens situation behandlades. Marnell talade om organiserad respektive icke organiserad behandling. 10.3.2.2 Osäkerhet om innebörden av behandling
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=