de l i i i 335 resulterade i en centralstyrd ledning med decentraliserade enheter, eftersom de mindre enheterna upplevdes som bra för att synliggöra den enskilde fångens behandlingsbehov. Grundad teori bör leda fram till skapandet av en teori. I kapitel 9 har modeller av reformprocessen utvecklats för detta ändamål.Avsikten har i kapitlet varit att utifrån en grundad teori inspirerad modell analysera och utvärdera delstudierna för att generera en teori kring behandlingstanken i svensk fångvård. Idealbilden är materialiserad i delstudie I och II genom den teoretiska ambitionen att utforma fängelset som välfärdsbygge. Möjliga teoretiska samband kan härigenom påvisas mellan de kategorier som har utvecklats vid fokuserad kodning i delstudie III och dess förenlighet med de praktiska möjligheter att implementera behandlingstanken som faktiskt fanns på fängelserna. Den teori som jag anser genererats utifrån resultatet av de tre delstudierna är att det uppstod en verklighetsklyfta mellan teori och praktik vid implementeringen av års fångvårdsreform. Studien visar att fångvårdsreformens fullföljande försvårades av en diskrepans mellan teoretiska och reella förhållanden på fängelserna. På flera plan uppstod svårigheter att förverkliga de kriminalpolitiska målsättningarna i praktiken under åren1930-1950, vilket medförde problem att leva upp till de riktlinjer som1945 års VL dragit upp för behandlingslinjen och närmandet mellan lagstiftning och den faktiska verkställigheten inom fångvården. Detta fick även direkta konsekvenser efter 1945 genom omorganisation i samband med förändringarna, då bland annat cellstraffet övergavs som huvudprincip, och de problem som nydaning i allmänhet skapar. Dessutom innebar yttre omständigheter som ett drastiskt ökande fångantal på landets anstalter stora problem, inte minst anstaltsorganisatoriskt. Problemen bemöttes i huvudsak genom att man försökte lösa de akuta placeringsproblemen, exempelvis genom räjongplanen och utvecklingen av kolonisystemet,medan de individualpreventiva hänsynstagandena problematiserades som en del i dessa svårigheter och inte utifrån brister i behandlingsförfarandet per se. I kapitel 10finner jag det avslutningsvis fruktbart att utifrån utvalda relevanta tematiska utblickar diskutera om denna verklighetsklyfta under kommande decennier visade tendenser på att reduceras. Ingen faktiskt studie av behandlingstankens inlemmande på anstalterna sker, utan kapitlet utgör ett teoretiskt resonemang kring den fortsatta utvecklingen. 9.5 s lutord om te or i g e ne re r i ng
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=