f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 332 den positiva skolan företrädde.De kriminalbiologiska förklaringarna modifierades eftersom de ansågs kontroversiella i verksamheten. Flera av de mer framgångsrika reformerna eller lagändringarna har byggt på allmänt etablerade förändringar i verkställigheten, ofta provade under en längre tid.Vid cellstraffets införande på1840-talet fanns ett överhängande behov av en upprustning av fångvården.Det finns alltid en risk att en verklighetsklyfta uppstår när man genomdriver nydaning med omvälvande metoder, samtidigt som en diskrepans kan fortsätta att vidgas om reformerna inte realiseras. Partiella reformer avlöste i princip varandra i en relativt odramatisk process fram till år 1945.Att reformen ändå innebar en verklighetsklyfta byggde på att behandlingsmodellen var skapad utan att det utifrån studien framkom att det förelåg ett direkt behov att omdana verkställigheten. Effekten av rehabilitering mäts ofta genom att bedöma antalet återfall inom kriminalvården. I denna studie presenteras en mer komplex bild av behandlingsmodellen. Delvis bekräftar detta arbete den kriminologiska forskningens negativa resultat av de individualpreventiva effekterna. Att avfärda den individualpreventiva behandlingsmodellen mot bakgrund av vad som framkommit i denna avhandling vore dock att dra för vittgående slutsatser. Då detta arbete rör initialskedet av den individualpreventiva modellens tillämpning måste slutsatserna ses mot denna bakgrund, speciellt med tanke på de praktiska eftersläpningar vid inlemmandet av behandlingsmodellen som förekom på fängelserna. Bondeson sökte förklara varför skyddstillsynen inte uppnådde sitt individualpreventiva syfte och sammanställde dessa förklaringar i punktform. Hon förenade även samtliga punkter eftersom hon menade att kombinationen av brister bidragit till att individuell behandling inte varit framgångsrik. Dessa punkter har även ett värde som förklaring i denna analys till varför behandlingsmodellen inte fick förväntat genomslag i realiteten i fångvården.1059 De övriga punkterna redovisas därför: 1059 Bondeson, 1977, s. 33. 1. 2. 3. 4. 5. Teorin kan ha andra legitima syften. Teorin är inte tillräckligt klart uttryckt för att säkert tillämpas, beroende på motsägelser i lagen, exempelvis orsakade av kompromisser i lagstiftningsarbetet. Lagstiftarens teori omsätts inte av de verkställande organen. Behandlingen uppfattas inte av den dömde enligt intentionerna. Det är fel på själva behandlingsteorin.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=