f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 330 Den avgörande verklighetsklyftan uppkom följaktligen mellan lag och tillämpning. I SLB fanns stor medvetenhet om problematiken med att förankra ideologier i praktisk verksamhet. Beredningen tillkännagav uttryckligen att behandlingstanken skulle genomsyra arbetet.Trots det var det en liten del av utredningsarbetet som rörde själva behandlingsmomentet i verkställigheten. Detsamma gäller behandlingsplaneringen i centrala klientregistret som genomfördes i ringa utsträckning, vilket talar mot VL:s praktiska implementering. Registerkorten blev ett identifikationsverktyg och ett kriminalregister,medan enbart viss placering av klienter utifrån arbetsdriften synliggjordes som differentieringsverktyg. Behandlingstankens undanskymda betydelse understryks slutligen i Fångvårdsstyrelsens årsberättelser. Berättelserna innehöll huvudsakligen statistiskt material och fångbehandlingen berördes i undantagsfall fram till fångvårdsreformen. Den behandlingsorienterade målsättningen blev problematisk att förverkliga i praktiken. SLB inriktade sig på det övergripande resocialiserande målet genom att fästa vikt vid arbete som behandlingsverktyg. Innebörden av faktisk behandling och vård av de intagna upptogs i ringa utsträckning i SLB:s utredning. För att inte detaljstyra verksamheten fick i praktiken den enskilda anstalten utveckla det egentliga innehållet i behandlingen inom regelverkets ram. Härigenom lämnade man, i enlighet med Rudstedts utlåtande,“fältet fritt” och konsekvensen blev att osäkerhet skapades vid den faktiska handläggningen.Andra områden, som disciplinstraff, valde SLB att detaljreglera. Statistiken visar att judiciella disciplinåtgärder var mycket få i landets fängelser, vilket överensstämmer med resultatet i studien av klientregistret. Lagstiftarnas prioritering av detta område visar bristande insikt i det praktiska behovet för verkställighetens reformerande. Reformen innebar att fångvårdspersonalen fick behandling som yrkesuppgift och arbetsplacering som primärt differentieringsverktyg. De grundläggande frågorna rörande utbildning, rekrytering, arbetsvillkor och arbetsuppgifter omfattades inte direkt av reformen, ett faktum som sannolikt var en av reformens allvarligaste brister. I centrala klientregistret syns svårigheterna för personalen att förverkliga intentionerna i praktiken. Den dåliga förankringen av behandlingstanken i handläggningen är genomgående. Fångvårdspersonalen fick ingen utbildning i behandlingsmodellens hantering, vilket sannolikt är en förklaring till att noteringar 9.4.1.2 Varför misslyckades implementeringen i centrala klientregistret?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=