de l i i i 329 habilitering från 1930-talet. En grupp kritiker jämförde behandlingen av brottslingar med den vård som fanns för kropps- och sinnessjuka eller andra som ansågs missanpassade.1054 Detta var ett område som utsattes för kritik i diverse sammanhang, ochSLBförsökte undvika att dra paralleller med vårdformer i alltför hög utsträckning. Samtidigt går det att påvisa betydande kontakter mellan fångvårdsreformens aktörer och ledande företrädare för kriminalvetenskapen och annan institutionsvård, även i länder som Italien ochTyskland. Det stärkte denna linje och man fortsatte att utveckla teorier som poängterade att vissa individers karaktär belastades av kriminellt degenererande egenskaper. Reformen ledde inte till genomgripande förändringar av fångvården,mot bakgrund av de högt uppdrivna förväntningar som kriminalpolitiken tillskrev 1945 års VL.1055 Eftersom lagen var ett konglomerat av tidigare lagar och förordningar på området genomdrevs i realiteten smärre förändringar lagstiftningsmässigt. Den faktiska betydelsen av reformen blev härigenom begränsad. Samtidigt visar modellerna av den studerade processen att införandet av den nya behandlingsfilosofin i målparagrafenper se straffteoretiskt präglade lagen. Den så omdiskuterade målparagrafen spelade en avsevärd roll teoretiskt, även om resultatet visar att dess reella effekter blev svåra att omsätta i praktiken. Målparagrafen blev här å ena sidan en truism om människovärdet, å andra sidan ett motto för fångvården.1056 En målparagraf ger rent allmänt direktiv utan direkta styrmedel att omsätta i praktiskt handlande, men på ett ideologiskt och psykologiskt plan bör den tillskrivas betydelse vid utformandet av det faktiska frihetsberövandet. Detta kan sättas i samband med att en målparagraf har sagts fylla ett så kallade moraliskt tomrum, där principiella värden som individualitet och humanitär hänsyn poängteras.1057 I detta sammanhang gav målparagrafen vägledning för personalen vid utformandet av den praktiska verkställigheten, såtillvida att övergripande målsättningar klarlades. Samtidigt kan målparagrafen angripas för att den skapade administrativt godtycke, då den lämnade vaga direktiv för fångbehandling. Modellen visar att i fångvården blev diskrepansen svår att överbrygga, då SLB i så hög utsträckning överlät till fångvårdsanstalterna att utforma den reella behandlingen. 1054 Se avsnitt 2.3.1och not 460 där bland andra Strahl riktade kritik mot Ferri och den positiva skolan. 1055 Jfr införandet av exempelvis cellsystemet. 1056 Jfr exempelvis avsnitt 5.3.4, 6.3.4, riksdagsbehandlingen i avsnitt 6.6 etc. 1057 Se avsnitt 1.4.3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=