f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 326 öppna anstalternas filosofi aktuell.Reformen innebar ökad ny- och ombyggnation, samtidigt som kolonisystemet utvecklades. I takt med industrisamhällets utveckling förändrades synen på sysselsättning inom fångvården.Arbete lyftes fram som det främsta kriteriet för att återanpassa de intagna till gällande samhällsordning.1050 Rationella arbetsmoment med reell anknytning till driften på den reguljära marknaden ansågs mest effektivt. Därtill hörde flertalet fångar till den växande stadsbefolkningen och yrkesrollerna förändrades härigenom. De korta strafftiderna medförde som regel att de intagna endast omfattades av en summarisk plan, som i stort behandlade arbetsplacering och frigivning.Möjligheter till differentiering ansågs dessutom små på kolonierna då skogsarbete var en av få arbetsuppgifter.Härigenom väcktes åter frågan om att centralisera eller decentralisera fångvården. I realiteten hade nyordningen inneburit en balansgång,men i och med reformen1945fastslogs en centralt reglerad anstalt understödd av decentraliserade enheter. De mindre enheterna upplevdes som bra från individualbehandlingssynpunkt, samtidigt som industrialiseringen av arbetet ansågs kräva en centralisering. Situationen med arbetsbrist på anstalterna blev akut under våren1944, något som personalen inom arbetsdriften under lång tid hade försökt att komma till rätta med.1051 Kraven höjdes genom reformen på de arbetsuppgifter man tilldelade intagna i statens fångvårdsanstalter. Denna problematik synliggjordes dock inte i den genomförda studien av centrala klientregistret, där arbetsfrekvensen var mycket hög bland de intagna. I de få fall där intagna saknade arbete har ofta en förklaring till detta noterats.Arbetsbrist omtalas exempelvis inte heller i större utsträckning som anledning till transporter för sysselsättning på andra fängelser.1052 Däremot är den noterade sysselsättningen ofta av det enklare slaget, och kraven var lågt ställda på att vidareutbilda fångarna i en profession. Målparagrafen angreps av kritikerna som menade att den gav upphov till administrativt godtycke på grund av att lagstiftarna härigenom inte distinkt utarbetat konkreta regler om en individualpreventivt avpassad fångbehandling. Från lagstiftarnas sida underströk man paragrafens värde och menade att den gavvägledning för personalen utan att detaljstyra hur den enskilda fångens verkställighet skulle utformas.Målparagrafen framhävde också grundläggande mänskliga värden. 1050 Se avsnitt 7.3. 1051 Se avsnitt 7.2.1.4. 1052 Det kan även ha berott på att det inte fanns några arbeten på andra anstalter och att det var kostsamt att transportera.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=