de l i i i 323 gare rättsregler.1042 Samtidigt fanns ett behov av att visa kriminalpolitiska krafttag och en förnyelse av fångvården svarade mot detta behov. Redan införandet av cellstraff sågs som en genomgripande förändring, medan departementschefen hävdade att straffbehandlingen stagnerat alltsedan1800-talets mitt.1043 En reforms genomslag hänger inte sällan samman med hur innovativ utvecklingen varit som helhet. Kriminalvetenskap användes för att nå socialpolitiska mål och ett viktigt delmål var att anpassa avvikande individer till gemensamma samhällsnormer.1044 Samhällsnyttan inskrevs i målparagrafen.Den kriminalpolitiska ambivalensen tydliggjordes när kriminalitet sades bero på rasbiologiska eller medicinska förhållanden. Problemet försköts då från att vara en samhällelig brist till att betraktas som en brist hos individen. Socialpolitiskt var det förändringar i samhället som ansågs avgörande för att motverka kriminalitet på 1940-talet, samtidigt som det kriminalvetenskapliga inflytandet på fångvården var synbart. Den socialdemokratiska politiken var pragmatisk, rationell och effektiv. I studien har det framkommit, liksom i Runcis arbete, att socialdemokraterna delade de rashygieniska idéerna men prioriterade eneffektiv socialpolitik.1045 Flera paralleller återfinns mellan behandlingen av fångar och behandlingen av tvångssteriliserade. Det anmärkningsvärda är att man försökte dölja denkriminalvetenskapliga linjenoffentligt, genom att samma hantering genomfördes med skilda motiveringar. Inledningsvis ansågs sterilisering befogad av kriminalbiologiska skäl, men dessa sköts tillbaka i lagmotiven där ingreppen motiverades av sociala skäl, något som blev märkbart i samband med krigsslutet då behovet av att nedtona tyskt inflytande blev synbart. Dessa tendenser är även märkbara i fångvårdsfrågan, där centrala klientregistrets funktion i kriminalbiologiskt avseende inte omtalades. Vid tiden för reformens ikraftträdande slöt SLBupp bakom föreställningen att det framför allt var svåra miljöfaktorer som var den utlösande faktorn till kriminellt beteende. I den straffteoretiska behandlingsmodellen uttrycktes möjligheten att återanpassa brottslingar till samhället. I beredningssammanhang var förklaringsmodellen till kriminalitet inte renlärig, utan inflytande märks från den positiva skolan. Ideologin styrdes, 1042 Jfr exempelvis 6.3.2.2. 1043 Jfr exempelvis not 859, SOU1944:50. 1044 Jfr avsnitt 5.4.2. 1045 Jfr avsnitt 5.4.2. 9.2.3 Strafflagberedningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=