f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 306 bar ett steg bort från den individualpreventiva ambitionen. Fångvårdspersonalens utlåtanden över de intagna var vid åtskilliga tillfällen dubbelbottnade och saknade ett klart utlåtande av individens framträdande svårigheter. Denna kluvenhet i utlåtandena är genomgående under perioden och torde ha försvårat möjligheten till individuell behandling. Registerkortens individuella prägel kan över huvud taget ifrågasättas med tanke på att handläggningen var avsedd att utgöra grundstommen i behandlingen. Akterna innehåller standardiserade fraser som personalen tillämpade, genom efterföljande samstämmiga registerkort eller kontinuerliga hänvisningar till andras formuleringar i akterna. Dessa standardiserade uppgifter finns i synnerhet företrädda i materialet från den inledande undersökningsperioden. Denna tendens tycks ha motverkats år 1947, då akterna är mer individuellt utformade. Läkaryttranden uppvisar i högre grad att denna yrkeskår kommenterat de intagna utifrån profession. Det innebar ohjälpligen en form av standardisering, i synnerhet vid rutinartade läkarkontroller med friska fångar. Fångarnas vandel underströk ytterligare tillämpningen av diagnoser i fångvården. De uppgifter som i huvudsak antecknades var ofta utlämnande, och uppgifternas karaktär återgav ofta de intagnas familjeangelägenheter. De 112studerade registerkorten år 1947är mer individuellt utformade och behandlar främst fångens levnadsvillkor. Sammantaget fastslås att det inte framkommit några övergripande behandlingslinjer för den enskilde fången i de studerade registerkorten utan akterna fick en etiketterande funktion. Det totala antalet antecknade disciplinärenden under de tre undersökningsperioderna är åtta stycken. De granskade akterna kommer i stor omfattning att redovisas i sin helhet, dels för att belysa förhållandena mer utförligt, dels för att det ringa antalet möjliggör detta tillvägagångssätt. År 1938fanns enbart tre fall av disciplinstraff i de110slumpmässigt behandlade registerkorten. Dessa tre fångar var ådömda straffarbete under längre tid, och samtliga var recidivister med ett flertal registrerade frihetsstraff.Två av de dömda avtjänade sin tid på Långholmen.De anteckningar som förts var restriktiva och innehöll knapp information om disciplin8.5.6 Disciplinstraff 8.5.6.1 “en allvarlig erinran för otillåtet innehav av radioapparat”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=