de l i i 305 Likaså gav anstaltens assistent i akt 771 såväl en diagnos över den intagnes psykiska tillstånd som möjligheten att komma till rätta med eventuella svårigheter efter frigivningen:“Han är intellektuellt underutvecklad och något hållningslös och dessa psykiska drag förklarar hans tidigare omfattande brottslighet. (…) Med en god tillsyn och med bistånd av NN:s synnerligen präktiga hustru torde tämligen goda utsikter finnas för hans återanpassning.” De intagna som identifierades som “tattare” utpekades bland de frihetsberövade i allt högre omfattning. Här blev den etniska tillhörigheten ofelbart en diagnos. Styresmannen kommenterade i akt 698beträffande den intagnes vandel:“Av tattarsläkt. I likhet med de flesta tattare mestadels sysslat med kopparslageri och skrotaffärer samt även sysslat med gårdfarihandel”. Fången i akt 700 fick en god prognos och fördelaktig beskrivning av sin person, och på punkten vandel framhöll assistenten att “brottet torde kunna förklaras genom de speciella krisförhållandena å gummiringsmarknaden i slutet av kriget”. Kriget hade även påverkat yttrandet i tidigare citerad akt 172. Där nämnde man en “Enkel lantbo, säkert inriktad på att vara skötsam och hygglig.” och under punkten vandel förklarade man de kriminella handlingarna med att “hans brottslighet står i samband med krigstidsförhållandena”. Målsättningen med kategorin är att finna avgörande faktorer i brottslingens karaktär, som grundlade den individuella behandlingen. I studien återfinns ingen linje, eftersom yttrandena inte följts upp i akterna utifrån individualbehandlingssynpunkt. De uppgifter som antecknades visar inte sällan nedsättande och stigmatiserande inslag. Inställningen – att vissa individers levnadsmönster uppfattades som mindre lämpligt – konstateras, men även att vissa individer sågs som degenererade. Den i lagstiftningen stadgade uppgiften att karaktärisera de intagna som ett led i den individualpreventiva strävan blev ytterligare en katalysator för denna människosyn. De granskade yttrandena över de intagna lämnades av prästen, läkaren och styresmannen år 1938. Därutöver förekom utlåtande från den tjänsteman som förestod fängelseskolan, uppgifter som de två följande perioderna motsvaras av dem som lämnades av assistenten.Den påtagliga skillnaden mellan de två sistnämnda yrkeskategorierna är att kommentarer i anslutning till fängelseskolan i huvudsak riktade sig till den intagne beträffande utbildning etc., medan assistentens kommentarer blev mer allmängiltiga. Detta byte, från fängelseskolans till assistentens yttrande, inne8.5.5.4 Fångvårdspersonalen diagnostiserade fångarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=