de l i i 291 I akt 205 uppvisades ett mer traditionellt fall av benådning såtillvida att den halvårsdömde mannen individualpreventivt beskrevs:“NNhar dåligt reda på sig vid Dir mottagning. Klagar över hjärtfel.Verkar slö och virrig och sade sig ha dåligt minne de senaste åren.”.Under vistelsen hade den intagne varit inlagd på sjukhuset.Ytterligare två intagna frigavs villkorligt enligt de kompletterande akterna. Även de var dömda till längre frihetsstraff utan tidigare frekvent kontakt med fångvården.999 I både fallen var familjeangelägenheter av betydelse utifrån behandlingssynpunkt. Den sista undersökningsperioden avtjänade 56 intagna hela strafftiden, mot bakgrund av de längre strafftiderna. I praktiken började man 1947 frångå absoluta strafftider i straffsystemet och 37 intagna blev obligatoriskt villkorligt frigivna med tillsyn. Flertalet av fångarna avtjänade den sista strafftiden på en kolonianstalt. Det registrerades ytterligare fyra fall av obligatorisk villkorlig frigivning utan tillsyn, och utmärkande för tre av dessa fall var att de dömda vid frigivningen skulle utvisas ur landet.1000 Fakultativ villkorlig frigivning med tillsyn förekom i 13 fall. I akt 397 blev den spiondömde långtidsfången beviljad fakultativ villkorlig frigivning utan tillsyn. Den frigivne skulle från fångvårdsanstalten transporteras till förläggning.Det framhölls utifrån individualpreventiv synpunkt att den intagne: “Gråter när han tänker på eventualiteten av att bli transporterad härifrån. På det hela taget gör han intryck av skröplighet och sjukdom. Säger sig dock vara frisk […].” Det förekom även i akt 750 att den intagne benådades, sannolikt beroende på läkarens utlåtande om att mannen var “svårt sjuk på grund av ålderdomssvaghet”, vilket anstaltens styresman inte instämde i när han beskrev fången som“en småslug, gnidig penningkär gammal ‘fiffelmakare’”. Permissionsinstitutet började tillämpas 1947för omkring10% av de intagna.1001 Det var inte enstaka anstalter som utmärkte sig för att använda permissionsinstitutet. Konstateras kan att fångvårdskolonierna representerade ett stort antal avgångsanstalter.Övervägande gavs intagna som var aktuella för permission ett positivt utlåtande. Det förekom dock i fyra yttranden negativa utlåtanden om fångarna. Strafftiden för att erhålla permission torde inte ha varit någon avgörande faktor utan den kunde 999 Fångvårdsstyrelsen, socialbyrån, centrala klientregistret, 262, 263. 1000 Hänvisningar till villkorlig frigivning fanns bland annat i 122, 158 och 159. 1001 Fångvårdsstyrelsen, socialbyrån, centrala klientregistret, 4 F:6, 1947/776, 771, 743, 707, 705, 666, 660, 618, 476, 426 och 416. och intogs då å Beckomberga […] Nedstämd särskilt då hustrun fördes på tal men gjorde annars ett gott intryck.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=