och någon uttänkt individualpreventiv profil. Sammantaget under perioden beskrivs inte återfall som en direkt konsekvens av samhälliga orsakar utan spridda uppgifter om exempelvis illvilliga fruar, sexuell läggning, bristande arbetsmoral och alkoholens inverkan upptas i akterna. Den individualpreventiva ambitionen att reformera fångvården synliggörs inte direkt 1938. Strafftiden var ännu absolut och av de ådömda straffen blev102fall utståndna. Detta har naturligtvis samband med den höga frekvensen av intagna dömda till relativt korta frihetsstraff. I åtta fall tilllämpades villkorlig frigivning och i ett fall utvisades den intagne efter det att straffet blivit utståndet.997 Strafftiden var ännu relativt absolut 1943, trots att strafftiderna blivit längre. De dömda fick kvarstanna i anstalt tills straffet var utståndet enligt sammantaget 99 akter, varav 28 akter tillhörde den kompletterande undersökningen. Noteras kan att intagen i akt 327 avled under anstaltsvistelsen. Permissioner förekom inte, medan villkorlig frigivning tillämpades i fyra fall för intagna med relativt långa strafftider.Trots att det låga antalet akter inte uppfyller kravet på mättnad redogörs fallen här i korthet för att visa eventuella individualpreventiva hänsynstaganden. Långholmsfången i akt 317 avtjänade straffarbete ett år och sex månader och i akten framställdes hans karaktär i positiva ordalag men i övrigt framkom ingen information om varför han frigavs villkorligt. I den andra akten grundades sannolikt beslutet om villkorlig frigivning på individualpreventiva hänsynstaganden eftersom den långtidsdömde fången “Företett tecken å psykisk depression och oro.”998 Intressant är att den tredje fången i akt 320 blev villkorligt frigiven enligt nåd, trots att han tillhörde det fåtal som tilldelats en allvarlig varning som disciplinär åtgärd. Styresmannen sammanfattade i sitt yttrande över den intagne:“Förutom ovan nämnda förseelse har H. skött sig bra och verkar lugn.”Anteckningarna under punkten individualpreventiv hänsyn torde haft inverkan på frigivningens utgång: f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 290 997 Fångvårdsstyrelsen, socialbyrån, centrala klientregistret, 1938: 25, 32, 39, 61, 62, 68, 79, 96. Intagne i akt 1938: 49 blev utvisad. 998 Fångvårdsstyrelsen, socialbyrån, centrala klientregistret, 60. 8.5.3 Frigivning “Hustrun delaktig i målet, och dömd till 4 sa. villk. dom vilken f. när föremål för behandling hos högre rätt. Hon fick en nervchock då målet förevar 8.5.3.1 Absoluta strafftider byts mot flexiblare frigivningssystem
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=