f äng e l s et s om vä l f ä rd s bygg e 278 vilka faktorer som visade om uppgifter om fångens karaktär medförde att behandlingen blev individuellt utformad.Yttranden om fångens person gavs 1938 av anstaltens präst, läkare och styresman.Anteckningarna under punkten “fängelseskola” genererade en fjärde kategori.Avgörande paralleller finns här till de utlåtanden som assistenterna gjorde under de två efterföljande perioderna, varför deras utlåtande 1943 och1947 utgör en fjärde kategori när fängelseskolan utmönstrats ur klientregistret. Män utgjorde den stora andelen intagna. Anstaltsklientelet fördelade sig åldersmässigt så att de relativt unga männen utgjorde merparten av intagna. Enligt VL:s förarbeten förutsattes att behandlingen i första hand skulle gälla ett i socialt hänseende svagt klientel. Behandlingen var till för de lågutbildade, med svag social kompetens och svagt socialt nätverk. Arbetslöshet, vilket inte sällan ansågs bero på arbetsskygghet, ingick i beskrivningen.980 De omständigheter som efterfrågades i registret gällde också i stor utsträckning personegenskaper. Fångvårdspersonalen efterlevde kravet på information genom att med få och kraftfulla uttryck anteckna specifika karakteristika för fångarna. Vandel behandlas som ett fristående avsnitt i denna del, eftersom den punkten först förekom mot slutet av perioden som en egen kategori. I analysen upptas dock belysande akter för att förklara vissa sakförhållanden, men då uppgifterna inte sträcker sig över hela perioden har en systematisk genomgång inte varit genomförbar. Samtliga registerkort år 1947 har granskats och informationen av betydelse har antecknats, dels för att illustrera personalens yttranden, dels för att utveckla resonemanget om fångarna.Vandel är i huvudsak ett komplement till fångvårdspersonalens yttrande över de intagna och beskriver de intagnas förhållanden rörande hemort, familj, arbetsplats etc. I den lagstiftande processen underströks betydelsen av disciplinära åtgärder för intagna i fängelser.981 Pennalismen i fångvården var också ett återkommande inslag i den offentliga debatten i riksdag och medier.982 Detta indikerade att disciplinära åtgärder borde utgöra en egen huvudkategori F. Strafftiden var i vissa fall relativt lång, under vilken varje fånge natur980 “… den centrala strafflagstiftningen riktar sitt angrepp mot samhällets lägre skikt, där handlingsmönstret är annorlunda än hos dem, vilka genomföra lagstiftningen.”Nelson, 1968, s. 9. 981 Se exempelvis diskussionen i avsnitt 6.5.1. 982 Se exempelvis avsnitt 4.6.1.2. Disciplinärenden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=